Dom där ponnyerna alltså

Det är dom som gör livet värt att leva.

Dom gör mig alltid glad.



Igår konditionsträning på ängen med Trigger.

Jag hade tänkt mig intervaller
i ett lagom tämpo.

Trigger ville absolut vara med och
bestämma han oxå
så han la in 2 sträckor med
--> full fart !!!

Ja och sen freestyleade han ett antal
luftsprång lite mer impulsivt 😂

"Såg du inte hindret!?
Det var minst 1 meter högt!!
Och jag hoppade!"

Han är underbar.



Uteritt med Robin idag.

Det är alltid ett äventyr att rida honom i skogen.

Han både ser och hör saker som inte finns
hmm
och i skogen finns det ju dessutom
mycket som kan skrämmas oxå.

Stenar, pinnar och träd tex.

Men det gick bra idag!

Härom dagen gick det sämre
när vi var på banan
för Robin var helt övertygad om
att det när som hälst
skulle dyka upp
ett alldeles fruktansvärt farligt monster
på grannens tomt 👻







Glad Påsk!






När allt faller


....... är det tur att jag har min

Ponny




Gonatt

Platt fall

Sist jag bloggade hade jag det jobbigt.

Sedan dess har jag ändå sett ljuset och
kännt hoppet lite då och då.

Det var fantastiskt!


Men idag:

platt fall 😔


Det var som att ramla
hårt
på ett betonggolv.

Hårt
med ansiktet neråt.

Och när jag lyckas titta upp
är allt svart.

Igen.

Vad är meningen med livet?

Ingen vila

Just nu är jag verkligen inne i en asapissajävlig period.

(Dock lite intern humor för er
som ser på "Farmen" med det uttrycket).



Dagarna består av

Å.N.G.E.S.T.

Jag behöver
förutom 10 timmars sömn varje natt
sova 1 timme på dagen oxå,
men det är omöjligt att komma till ro
och ens vila.

Det har varit såhär i snart 1 vecka
och det är verkligen
extremt jobbigt!


Och nätterna är inte bättre dom.
Bara massa mardrömmar.
Jag är helt slut när jag vaknar.






Domen har fallit

LPT-förhandling förra veckan.

Vilken i ordningen vet jag inte.
Jag har tappat räkningen.

Allt var nästan som vanligt.

Efter domarens inledningsfas
om målet bla bla bla
och att förhandlingen hålls bakom
lyckta dörrar
bad hon mig för 711 gången, typ
att ta av mig kepsen
och för 711 gången, typ
var mitt svar: "Nej".


Domen har fallit.

Ellen Hamnarström lider av en
mycket allvarlig psykisk störning och
chefsöverläkarens ansökan
till medgivande
om fortsatt psykiatrisk tvångsvård
bifalles.


Men det var ju väntat,
av flera anledningar.


Inte minst det att Swartling/Teleborian
har dömt mig för livstid
genom att alltid dra sin fras,
som jag vid det här laget kan utantill.

"Att Ellen Hammarström lider av
en mycket allvarlig psykisk störning
är klarlagt sedan lång lång tid tillbaka
och det kommer oxå sådant att förbli.
Därför är den psykiatriska
tvångsvården
absolut livsnödvändig".






Blixtvisit

I mitt mörker kommer ljuset på
blixtvisit då och då.

Att ständigt kastas mellan
hopp och förtvivlan.

Det är slitsamt.

Men värre vore det ju förmodligen
om inte ljusglimtarna fanns.

Men ändå
det gör så ont att uppleva förtvivlan
när ljuset var där nyss.






Dreams can come true


Eller?!





RSS 2.0