Jag är rädd för mig själv

Efter en incident härom dagen
blev jag av polis förd till psykakuten
för bedömning.

Jag lyckades uppenbarligen
svara rätt på alla frågor
och fick åka hem med min assistent.

Åter till psykiatrin nästa dag
för ny bedömning.
Lyckades även då svara rätt
på alla frågor och fick återvända hem.

Vad samtalen riktigt handlade om
har jag ärligt talat ingen aning om
eftersom polisens övervåld
orsakat mig en hjärnskakning
bland annat.



Igår kväll satt jag på golvet och
näst intill slet mitt hår
pga den fruktansvärda smärta
inuti mig.
Så allvarliga självmordstankar
har jag inte haft på mycket länge.

Det var nära.
Mycket nära.

Jag minns inte när jag senast
mådde såhär dåligt.

För mig egen del
vet jag faktiskt inte om livet längre
är värt att leva.

23 timmar per dygn består av
plågor.
Om jag lägger samman dom bättre
stunderna
blir det kanske 1 timme
sammanlagt.

Det blir ju aldrig bättre.
Det är inte värt att leva för
den där timmen.


MEN

Jag vill för allt i världen
inte göra dom som
konstigt nog
tycker om mig ledsna genom att
ta mitt liv!


Jag är rädd.

Ångestfylld.

Uppgiven.

Panikslagen.






Kommentarer
Postat av: Mia

Du KAN vännen, ta hjälp av dem som du har nära dig, det är förbannat svårt men du kan!
Kramar Mia

2016-01-05 @ 17:30:39
Postat av: Anonym

❤️💚💙💜💛!!!!!!!!!!

2016-01-06 @ 18:09:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0