Uppdatering

Tjatja bloggen!

Sorry för dålig aktivitet här
men allt är ett enda
ångestpanikkaosmörker
typ.



Det verkar dock som att jag får
bor kvar hemma
för den här gången i alla fall.

Men tänk att man aldrig kan få va säker.






En skör tråd

Så ännu en gång hänger mitt liv
i frihet
på en mycket skör tråd.

Imorgon
förmodligen
får jag veta om jag
får fortsätta att bo hemma
eller om jag kommer att tvingas
leva resten av mitt liv
bakom dom låsta dörrarna.
Mellan betongväggar
och skottsäkert pansarglas.






Skuggad

På grund av mitt katastrofalt
dåliga mående
har övervakningen på mig skärps.

Jag är skuggad.
Personalen befinner sig ständigt
endast någon meter ifrån mig.

Det är fruktansvärt påfrestande.

Visst är jag van det sen tiden bakom
dom låsta dörrarna.
Då levde jag ju såhär i åratal.

Men det är annorlunda nu.
Jag befinner mig i mitt eget hem!
Och får inte ens gå på toa ifred.



Förutom all ångest och skit
har jag även drabbats av
en djup depression.



MÖRKER

MÖRKER

MÖRKER

M Ö R K E R


Allt känns helt meningslöst
och helt hopplöst.







M Ö R K E R





Allt är ett enda mörker


Jag är rädd för mig själv

Efter en incident härom dagen
blev jag av polis förd till psykakuten
för bedömning.

Jag lyckades uppenbarligen
svara rätt på alla frågor
och fick åka hem med min assistent.

Åter till psykiatrin nästa dag
för ny bedömning.
Lyckades även då svara rätt
på alla frågor och fick återvända hem.

Vad samtalen riktigt handlade om
har jag ärligt talat ingen aning om
eftersom polisens övervåld
orsakat mig en hjärnskakning
bland annat.



Igår kväll satt jag på golvet och
näst intill slet mitt hår
pga den fruktansvärda smärta
inuti mig.
Så allvarliga självmordstankar
har jag inte haft på mycket länge.

Det var nära.
Mycket nära.

Jag minns inte när jag senast
mådde såhär dåligt.

För mig egen del
vet jag faktiskt inte om livet längre
är värt att leva.

23 timmar per dygn består av
plågor.
Om jag lägger samman dom bättre
stunderna
blir det kanske 1 timme
sammanlagt.

Det blir ju aldrig bättre.
Det är inte värt att leva för
den där timmen.


MEN

Jag vill för allt i världen
inte göra dom som
konstigt nog
tycker om mig ledsna genom att
ta mitt liv!


Jag är rädd.

Ångestfylld.

Uppgiven.

Panikslagen.






Slå dig fri!

2016 är här.

Året då jag ska slå tillbaka
på alla som någonsin gjort mig illa.

ALLA


Och ingen ska göra mig illa igen.

INGEN !!!




Den storm som viner inuti mig kan
jag snart inte tygla längre.

Let it go!

RSS 2.0