På hästryggen?

Som sagt så är jag jättepepp på att ta vara på mitt liv nu. Och jag vill inte bara överleva, utan leva!
Men min kropp blir bara tröttare och tröttare och jag är så yr att jag knappt kan resa mig upp.

Igår morse var jag på ett inplanerat besök på fysiologen för att kolla upp mitt hjärta.
Först gjorde dom ett ultraljud och det såg bra ut. Så skönt att höra!! Och jag andades ut lite.
Men. Sen gjorde jag ett arbets-EKG och det avbröt dom snabbt för jag höll på att kollapsa.
Jag fördes snabbt till medicinakuten för utredning.
Jag blev kvar där några timmar men fick sen åka hem, i väntan på tid på hjärtmottagningen.

När jag kom hem åkte jag till stallet som vanligt, och jag tänkte att eftersom jag inte är så sjuk att jag måste ligga på sjukhus så kan jag ju rida! Hm.
Jag förstår inte ens hur jag efter att ha legat en halv dag på sjukhus i vad läkarna befarade vara ett livshotande tillstånd lyckades släpa fram sadel, träns, skydd och borstar, rykta min häst, sadla och tränsa, sitta upp och börja trimma på banan. Suck. Hur tänker man (jag) ibland?!
Jag fick nöja mig med några varv, hehe, och sen snällt sitta av och inse att det inte var nån bra ide, den dagen.


On my way back to life!

Jag är supertaggad att göra mitt liv till ett liv som jag tycker om. Jag vill göra mitt liv till något som jag älskar!
Jag vill vara snäll med mig själv och ta vara på allt det fina som jag faktiskt har i mitt liv.
Stundtals går det bra! Tyvärr bara korta stunder, och sen kommer kraschen.
Totalt utmattad, mörker och både fysisk och psykisk smärta from hell 😔
Jag är nära att ge upp. Många gånger varje dag.
Men JAG VILL INTE GE UPP, DET MÅSTE GÅ !!!!!

Tyvärr har jag tappat min förmåga att uttrycka mig i ord/skrift, därav har jag inte bloggat.
Jag vill få tillbaka den förmågan. Den hjälpte mig!


RSS 2.0