Gaaaaah

Ångesten skenar iväg.

Jag kan knappt inte focusera på
nånting längre.

Det visar sig även på vikten
så jag har fått sond
igen.




Jag dissosierat lätt
och får verkligen anstränga mig
för att vara kvar i verkligheten.


Jag har allt svårare för att vara
den "stora tjejen".

Jag har svårt att utföra såna saker
som jag brukar kunna.

Den är den lilla tjejen som
tar allt mer plats.

Hennes känslor
och hennes behov.





Jag är van att kunna stänga henne ute
och "spela" stor.

Men det går allt sämre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0