Ett historiskt moment, ja

Det var på flera sätt
ett historiskt moment i rätten
i torsdags.

För det första att det ansöktes om
övergång från
sluten psykiatrisk tvångsvård
till
öppen psykiatrisk tvångsvård.

Det är stort.


Men även att jag för första gången
under alla dessa år
yttrade mig.

Jag har inte sagt ett enda ord 
någon förhandling tidigare.

Och hur många kan det vara?

Ingen aning.

Många...


Och så plötsligt
drog jag "Teleborians" replik.

Det var inte alls planerat.

Det bara blev så.

Som med så mycket annat ^.^


Att min kontaktperson
hade svårt att hålla sig för skratt
visste jag,
men att även surpuppan till domare
inte heller kunde hålla sig
för skratt har jag fått veta efteråt.




Jag har börjat jogga ponnypojkarna.

Och det går faktiskt bra!

Det är inte helt smärtfritt direkt,
men inte så jag avlider heller.

Det är så himla kul
att vara tillbaka i sadeln igen !!!


Annars kämpar jag på.

Ångest.

Kaos.

Panik.

Ångest.

Kaos.

Panik.

Allt snurrar.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0