Tillbaka på ruta 1

Den där lilla tjejen.

Hon som är jag.

Hade för några år sedan några trygga
personer runt sig.

Hon fick leva.

Hon fick finnas!

Det gjorde att hon oxå växte.

Från att vara ett litet spädbarn
blev hon hela 2 år!



Sen försvann tryggheten
och ett rent helvete bröt lös.

Men ändå.

Ändå lyckades jag klamra mig fast
för att inte bli mindre igen!



Nu.

Nyss tändes hoppet igen.

Om att få finnas.

Om att få leva!


Först och främst att få finnas
och få leva.

Men sen oxå att kunna fortsätta
att utvecklas och växa.


Jag var livrädd.

Jag var livrädd för att lita på någon igen.

Livrädd för att bli sviken.


Men jag bestämde mig ändå för att
våga!!


Men sen hände det som jag var så rädd för.

Tryggheten
och allt det som fick mig att
börja leva igen.
Så smått, men ändå.

Rycktes hastigt bort.

Där stog jag igen.

Ledsen och övergiven.



Imorse när jag vaknade var hon inte där.

Hon som är jag.

Hon som var två år.


Jag är tillbaka på spädbarnsdtadiet igen.



Jag som hade kommit så långt.

Och jag hade lyckats hålla mig kvar
trots allt kaos.


Nu måste jag börja om från början igen.

Kaos.

Kaos.


Jag orkar inte 😪

Kommentarer
Postat av: Elsie

Ge inte upp! ! Snart är det 🎄

2015-10-09 @ 11:38:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0