Flygplansgrej

Jag är tydligen nån slags
flygplansgrej.

"Pilotprojekt"

heter det visst.


Jag är den enda i Sverige med min
problematik som har personlig
assistans.

Jag är glad att jag slipper sitta på
rättspsyk hela livet.

Jag är glad att dom har hittat en annan
lösning.

Men det smärtar i mitt hjärta
att veta att jag är ett för besvärligt barn
för att få växa upp i en familj.

Det gör ont varje dag, varje minut saknar
jag en mamma och ett familjeliv.


Dom säger att det inte är så.

Att jag inte är för besvärlig alltså.

Men jag vet att det är så.

Soc har sagt det rakt ut till mig.


Det gör ont.

Det gör ont att sakna en mamma.

* snyft *






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0