En taggad Trigger

Nu börjar det närma sig.
Hingstpremieringen.

Bara 2 veckor kvar nu.

Jag börjar bli nervös!!


Trigger har alltid varit väldigt
lugn och cool
men på sistone har han taggat till!

När vi har varit i ridhuset och tränat
har han faktiskt varit hingstig.

Absolut inte svår att hantera
och när jag ber honom jobba så
gör han det.

Men han blir ju flaschigare och snyggare ;-)

Han har satt mig på prov hemma på
ridbanan ett par gånger.

Han som alltid samarbetar och gör
sitt allra bästa
fick totalt hjärnsläpp tror jag!?

Körde upp huvudet och la i turbon
framåt
ELLER bakåt!?

Det gick bra det med.

Jag är glad att jag har mina
ponnyberidarkunskaoer
och erfarenheter.


Längtar så tills jag kan
börja jobba igen.

Trimma små fina ponnysar :)





Mörker

Jag förstår inte
hur jag kan ha hamnat i detta mörker?!

Det tar lixom aldrig slut.

Det blir bara värre och värre!


Nu har jag permission
tills på tisdag kväll.

Jag hoppas verkligen att det går bra
och att den inte blir indragen.

Jag har
som sagt
inte skadat mig själv
eller försatt mig i en livshotande situation.
Men jag förstår deras oro och försiktighet
med tanke på min bakgrund.


Dagen har bestått av ångest,
smärta,
mörker,
svimmningskänslor,
panik som rusar genom kroppen,
kvävda skrik
och gråten som inte kommer ut.


Jag fick en liten glimt av lycka
efter ett pass med Triggis på banan :)

Tyvärr så varade det bara några minuter :(


I will never ever give up!!


Men just nu känns det som att
jag bara vill försvinna.






Indragen permission

I tisdags checkade jag ut från avdelningen
och gick på permission tills kommande
måndag kväll
trodde jag.

Men icke!

Igår ringde min kontaktperson från avdelningen
och meddelade att
min fortsatta permission var indragen :(

Detta pga att dom bedömde att
jag mår för dåligt
för att vistas utanför avdelningen
även fast jag är ständigt övervakad.

En "livräddande insats" tror jag
att dom uttryckte det som
eftersom dom fruktade att mitt liv är i fara.

Jag har inte på något sätt
gjort mig illa
eller försökt att ta mitt liv.
Ändå tycker dom sig kunna bedöma
att mitt liv är i fara.

Jag vet faktiskt inte.

Jag känner mig trött
tom, deppig och ångestfylld.

Dom kanske tog rätt beslut
trots allt.

Nu har jag permission över dagen.

Jag måste få sköta och träna mina hästar.
Dom får inte bli lidande pga mitt mående.

Inte Milton heller förstås.






Stapplande

Just nu tar jag mig väldigt stapplande
fram i livet.

Både psykiskt och fysiskt.

Att ta sig fram på en stukad fot
och med en fraktur på stortån på den andra foten
är inte lätt :-/

Dock är det busenkelt
i jämförelse med mitt psykiska mående.

Jag mår extremt dåligt.

Jag kan inte komma ihåg
när jag sist mådde såhär dåligt
och att det håller i sig så länge.

Jag är nära att ge upp.

Allt vore mycket bättre om jag inte fanns
just nu.

Det måste vara extremt jobbigt för mina anhöriga.

Att se mig må så här dåligt.
Att se mig misshandlas av
den så kallade vården.

Att ständigt behöva kriga för mig
mot personer som helt saknar medmänsklighet.

Dessutom kostar jag samhället
enorma summor pengar.


Självmordstankarna blir starkare.
Ända utvägen.
För mig
alla runt om
och för samhället.

Självmordsplanerna blir mer och mer
detaljerade.

Jag tänker inte på det medvetet
men kommer ständigt på mig själv
med att jag tänker och planerar.

Jag vill egentligen inte.

Dö alltså.

Med vad göra när jag försöker och försöker.
Hela tiden!
Och ändå hamnar jag alltid här.


Jag har mina drömmar och mål
men jag vet inte hur jag ska ta mig dit
när jag äts upp av detta mörker
av ångest och depp
trots att jag verkligen verkligen
kämpar som en galning!!

Hopplöshet, är känslan.





Rocka sockorna!

Alla är vi olika.

Men vi är alla lika värda.

💖💖💖


🌟

Tillbaka på ortopeden

Igår klev Robin
av misstag på min fot.

Det gjorde jävulskt ont
om jag ska vara ärlig.

Men jag är ju som bekant
inte så smärtkänslig.

Så jag red båda hästarna
i alla fall.

När vi kom hem insåg jag att
min fot nog borde kollas upp.

Åkte in till avdelningen
och dom ringde efter primärsjouren.

Dom kom dit och kollade på foten
och skickade mig till röntgen.

Ortopeden skulle kolla
på bilderna nästa dag.

Alltså idag.

När klockan var 10 och jag skulle åka
hade dom ännu inte hört av sig.

Det blev endel strul med medicinerna
när jag skulle gå
så det blev en lång väntan.

När jag äntligen hade fått alla mediciner
och skulle gå
ringde ortopeden.
Dom ville att jag skulle komma dit omedelbart.

Suck.

Det visade sig att jag har en fraktur
på stortån :(

Tack och lov slapp jag med 2 cm marginal
undan operation och foten gipsad i 6 veckor.

Puh!



Då var det det här med att ta sig fram.

Förra veckan trampade Robin mig
på båda fötterna
men det är rätt ok nu.

Dessvärre så stukade jag ju ena foten.
Och nu är stortån på den andra foten paj
= svårt att gå.

Och Ellen på kryckor
är ingen bra kombination -_-

Lika bra att dom skriver ut en
permobil åt mig.

Jag gör ju illa mig helatiden
och när jag går på kryckor vurpar jag ju
och slår halvt ihjäl mig ^.^

Dessutom är det för mycket belastning
för mina axlar.








Det går dåligt nu

Igår morse fick jag veta
att en av mina assistenter har sagt upp sig.

I nuläget har jag därmed 1 assistent.

Jag behöver 5.

Det känns rätt hopplöst nu.




Imorse hade jag samtal med min KP
på avdelningen.

Hon är jättebra!

Men idag förstod vi inte varandra.

Jobbigt.

Det gjorde inte att min situation
känns lättare direkt.

Ett liv bakom dom låsta dörrarna.

Är det så det kommer att bli
i alla fall?

Framtiden känns oviss.

Muminterapi?

Imorgon är det dags att besöka Mumindalen igen.
 
(Dvs. DBT)
 
Förra gången skulle det utvärderas
för att se om terapiformen passar mig.
 
Men så blev det inte.
 
"Oj! Det har redan gått en timme
och vi måste avsluta.
Jag skulle ju göra bedömningen idag
men det är så intressant att prata med dig
så jag glömde bort det!
Är det ok om vi ses en gång till
så att jag kan göra bedömningen?"
 
Är jag så intressant?! ^.^

Den som (inte) får finnas

Att leva med en biologisk ålder och en mentall ålder
är extremt komplicerat och jobbigt.
 
Det tog många många år för mig att acceptera det
och jag hatar det fortfarande ibland.
 
Jag hatar mig själv lite mindre numer.
Förut hatade jag mig själv extremt mycket
hela tiden.
 
Min läkare sa en gång till mig
 
"Jag har aldrig tidigare mött en person
som hatar sig själv så mycket."
 
Men som sagt.
Det har blivit mycket bättre!
 
Ibland
tyvärr väldigt sällan
kan jag faktiskt tycka om mig själv lite.
 
Till ännu en svårhet.
Samspelet med andra människor
och att passa in i samhället.
 
Fuck off !!
 
Det går inte!
 
Jag har accepterat att jag är som jag är
och hur jag fungerar.
 
Men det verkar vara svårt för min omgivning att förstå.
 
Jag är en liten flicka
2-5 år
beroende på mående.
 
Jag har tvingats att härma ett vuxet beteende
och kan till viss del utföra "vuxensysslor".
 
Men that's it.
 
JAG ÄR EN LITEN FLICKA!
 
Jag tänker, känner, reagerar och har behov
som ett litet barn.
 
Till största del.
 
Jag blir fruktansvärt ledsen och kränkt
om någon ser mig som vuxen eller kallar mig för något vuxet.
 
Det är inte jag!
 
Alltså finns jag inte då uppenbarligen
för den personen.
 
Detta resulterar i utbrott
utåtagerande
hatar allt och alla
självhat
självskador
självmordsförsök eller självmordstankar.
 
 
 
 
Så snälla
 
Låt mig finnas!

Fredag den 13:de

Jag brukar inte ha otur fredag den 13:de
men igår hade jag det.
 
Först rullade Trigger fast i boxen
stackarn :(
 
Som tur var så var vi stallet
och upptäckte han snabbt.
 
Med lite peppning ifrån oss
kom han tillslut upp själv.
 
Oskadd.
 
Puh!
 
 
 
Sen gick jag ut i skogen
och hämtade en pinne till Milton.
 
Klev snätt och stukade foten -_-
 
Inte så illa
men typiskt mig!
 
 
 
Så till något annat.
 
Jag har fått höra
att jag i intervjun med J:O
förde ett sakligt ordagrant samtal.
 
Det var ju bra.
 
 
Vad dom har kommit fram till
under inspektionen
har vi inte fått veta ännu.
Det kommer att publiceras på deras hemsida.
 
Om inte förr
så kommer jag att ge er adressen dit
så fort det är publicerat.
 
 
 
Ledsen för att det blir mindre bloggande
och inga bilder.
 
Min mobil håller på att krascha
och min dator likaså :(
 
Kan låna en dator ibland.
 
Sen är det ju det med
mitt mående också.
 
Inte bra.
 
Inte alls bra :(
 
Krampade igår.
Det är länge sedan sist
men nu verkar det vara tillbaka.
 
Gaaaaah !!!

Pokerface

Shit va nervös jag var inför intervjun
men nu är den gjord!
 
Som tur var var det två damer som intervjuade mig.
Alltså inga gubbar
vilket gjorde det lite mindre läskigt.
 
Det gick inte att på något sätt
tyda deras ansiktsuttryck eller kroppsspråk.
Riktiga pokerface!
 
Dom ställde frågor
lyssnade
antecknade osv.
 
Vad dom kommer fram till
återstår att se!
 

J.O

"Den 11-12 mars 2015 inspekterar medarbetare från Opcut-enheten vid justitieombudsmannen (JO) Östersunds sjukhus, Område Psykiatri, avdelningarna 3A, 3B och 4A. Inspektionen sker inom ramen för JO:s uppdrag att arbeta förebyggande mot grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av människor som är frihetsberövade."

Så passande.

Din misstänker att det
ordagrant
förekommer tortyr här på avdelningen.

Dom vill intervjua mig.

Spöregn

Red ut en sväng med Robin idag.
Plötsligt började det att spöregna !!!

Det var verkligen spöregn
blandat med hagel som stack som nålar
och det blåste som tusan!

Vi var inte långt hemifrån
men när vi kom tillbaka till stallet
var vi genomblöta.
Och då menar jag verkligen
genomblöta.

Jag var blöt ända in på trosorna
trots att jag hade flera lager
kläder på mig.

Blev ingen motion för stackars Triggis idag
eftersom jag var tvungen att åka hem
innan jag frös ihjäl i mina
dyblöta kläder :(

Jag brukar inte klaga på vädret.
Men nu gör jag faktiskt det.
Is is is
och spöregn idag.

Buhu

Väl hemma tog jag ett varmt skumbad.
Med vaniljdoft såklart ;-)

Och nu är jag inne i benzodimman
och ska snart gå och lägga mig.

I MIN EGEN SÄNG !!!

Najz :)





Marknad i stan och förhandling

Det är marknad i stan.
Jag gick en sväng igår.
Det är mysigt tycker jag.

Den här sötnosen fick följa med hem :)


Utökar min mopssamling ;-)



Sen var det dax för
LPT förhandling.

Det går alltid till på samma sätt.
Det är alltid samma saker som sägs
men ändå är jag så
sjukt nervös varje gång :'(

Jag vet inte varför.
Men nu är den över
för den här gången i alla fall.


Mitt mående har fortsatt att vara
katastrofalt dåligt :(

Men jag kämpar på.


Ponnyprinsarna och Milton
får mitt hjärta att slå.

❤❤❤




❤❤❤


Perm hela helgen.

Skööööönt !!!


Nu säger jag Gonatt!





Personalen behöver gå i DBT

Igår var jag på DBT
(muminterapi)
igen.

Jag har fortfarande inte påbörjat
terapin,
utan det är fortfarande
information och testövningar.

Jag fick prova på att göra en
kedjeanalys.

Jag valde att göra en kedjeanalys
av händelsen 24/2 2014.
Ja nivet...

Det fanns inget problembeteende hos mig.
Av analysen att döma gjorde jag allt rätt
och kunde inte ha gjort något annorlunda.
Problemet ligger hos personalen.
Det är dom som borde göra en
kedjeanalys av händelsen.
Dom hade ett problembeteende
och borde analysera vad dom skulle gjort annorlunda.
Fast det vet vi ju redan.
Men ännu en person
som anser att personalen gjorde helt fel!
Och ja
att dom till och med borde gå i terapi.

Shopping

Samma mående
men inne i benzodimman nu
så jag känner mig lugn...

Shoppade lite igår.

Oftast blir det saker till Robin
men igår fick Triggis fina saker :)



Rosa fleecetäcke
och lila skydd och boots!


Shoppade även lite till mig själv.
En väst ifrån Spooks
som jag lääänge gått och trånat efter.
Ridbyxor och mössa!




Supernöjd med allt.
Och det är faktiskt saker som jag
verkligen behöver :)



Sov bra inatt.

Sååå skönt!

Hoppas på en lika bra natt inatt!

RSS 2.0