Semesterplaner, och kaos

Allt började att ordna upp sig till slut.

Semesterplaner.

Ponnysarna åker på sommarkollo
när jag är borta.

Fix o trix.

Saker och ting började ordna upp sig
helt enkelt.


Jag fick till och med dra sonden imorse!


Jag mådde bra.

Eller ja, okej i alla fall.

Men det är bra nog det!


Men så på eftermiddagen kom
ångesten och mörkret.

Vet inte varför.


Just nu är jag inne i benzodimman
så nu känns det rätt ok.

Jag hoppas att det var en tillfällig dipp
för jag orkar verkligen inte med
någon svart ångestperiod.

Jag ska ju på semester.

Och då vill jag må bra!!





Crazy horse! 🙉

I veckan fick Triggis skor.

Äntligen!

Nu slipper han halka på vintern och
bli ömfotad på sommaren 😊


Men jädrar vilka räserdojer det är!!

OMG asså
dagens ridtur 🙈😂

1. Hon som red Robin tappade sin
handske efter att vi ridit typ 100 m.

Eftersom Triggis är så pass liten
att jag kommer upp på honom själv
(vi red barbacka)
så hoppade jag av och tog upp handsken.

Meeen
sen skulle jag upp på Triggis igen
och när jag var halvvägs uppe travade
han iväg.
Magplask i gröngräset för min del.

Typisk.

Jag som är alergisk mot gräspollen
landade med ansiktet pladask i det gröna.

Aaachooo!!!


2. Triggis tvärdök ner i ett dike
och tog sig en mun gräs.

Och jag var extremt nära att åka av 😏


3. Vi red på en rätt så smal väg
mellan två hagar.

Hästarna i båda hagarna kom mot staketet
och Triggis fick typ.

Fetdamp.

Han pep och skrek och gjorde både
levader och caprioler 😂

Ett gott skratt fick hon som såg på 😉


Han är bra underbar min lille häst ☺️





Räserdojerna! 👆

Återhämtning

5,5 år på rättspsyk.

Det är 5,5 år med
högkvalivicerad specialistvård.

Då borde jag må så mycket bättre än innan!

Gör jag det?

Nej.

Jag mår SÅ mycket sämre än innan.

Jag är traumatiserad
och har både psykiska och fysiska men
för resten av mitt liv.

Det beräknas ta 10 år
för mig att återhämta mig något sånär
efter min vistelse på avd 3A.


Hur fungerar det här jävla samhället egentligen!?

Det fungerar inte helt enkelt.



Jag är ett litet barn.

Jag behöver en mamma.

Jag behöver en familj att växa upp i!


Men det vill soc inte ge mig.

Jag är enligt dom för komplicerad
för att dom ska vilja utsätta en familj
att ha mig hos sig.


Skit snack!!


Visst
jag är inte "lätt" att ha att göra med.

Men gör man rätt så blir det
så mycket mindre smärtsamt för mig
att leva.


Soc grundar sitt påstående på
att det gick åt helvete när dom placerade mig
hos en familj som inte alls kan med
min problematik.

Det var inte jag som gjorde fel.

Jag gjorde allt jag kunde
och lite till
för att det skulle funka.

Men det var mamman som misshandlade mig
både fysiskt och psykiskt.

Och det fick JAG skulden för!!!


Ett barn som får stryk när det gråter.

Är det konstigt då att man blir mer ledsen
och rädd då??


Fan ta hela jävla systemet!



Visst jag slipper psyk och institutioner nu.

Jag får bo i egen lägenhet.

Mina assistenter får utbildning
och handledning.


Men ändå.

Jag behöver en familj.

En mamma! 😥







Sommar!


Äntligen är sommaren här! ☀️






Blåljus

Härom kvällen alltså.

Kaos.

Panik.


Kastade mig ut genom dörren

och sprang.


Jag sprang tills jag höll på att svimma.

Fick ingen luft.


Fortsatte att gå ner mot sjön.


Mina ben styr automatiskt dit.


Stannade vid en lekplats och gungade.

Jag var så trött.


Jag hade tagit all nattmadicin innan jag sprang ut.


Jag måste ha somnat på gungan.


Blev väck av en polis.

Jag var så trött så jag fick inte panik

utan följde med frivilligt.


Det var kvällen före midsommarafton.


Trött tjej på midsommarafton

men det blev ändå en ok dag.








Glad Midsommar!






Love life

För ett dygn fick jag känna
glädje i livet! 💖

Det kan jag göra annars oxå.
Men bara korta korta stunder och
bara då och då.

Ibland väldigt sällan 😔


Så fort jag klev ur bilen i Umeå
fylldes min kropp av glädje!

Det var så otroligt välgörande för min själ
att få bo hos Lina & Marcus.

KÄRLEK

Och så Mirris.

Som jag älskar denna goa unge!

Hon är mitt lyckopiller!





Direkt när vi anlände hit till stan igen
slog ångesten till med full kraft.

Tillbaka i verkligheten.


Dock blev jag rörd av att se både
kaninernas och ponnyernas glädje över
att jag var hemma igen ☺️

Det är dom som får mig att orka
när det är som jobbigast.



Men allt är kaos.

Jag förstår inte hur jag ska klara det här?!


Jag kastas mellan hopp och förtvivlan.


Jag är enormt plågad av allt det jobbiga.


Det glimmar till ibland.

Kaninerna.

Ponnysarna.


Och minnet av då Mirris kröp fram till mig,
ställde sig upp framför mig,
sträckte upp armarna,
tittade upp på mig
och sa
"Eh!"



Men nu är allt kaos.

Det känns som att jag håller på att
förlora medvetandet.

Det är bara för mycket nu.

Minisemester!

Just nu sitter jag i bilen påväg till
Umeå 😊


Mina assistenter ska till Umeå
på föreläsning
och då passar jag på att följa med och
hälsa på Lina, Marcus & Mirris.
Även moster är där.

Jag tror att det blir skönt att vara där
och komma på bättre tankar.

Det blir iofs bara ett dygn.
Men bättre det än inget!






Ge upp?

Nu har jag det ju
förhållandevis
jättebra!

Men ändå mår jag så jävla dåligt 😞

Suck.

Jag försöker att vara snäll med
mig själv.

Jag försöker att ta hand om mig själv.

Jag försöker att göra bra val.

Jag försöker göra rätt

helt enkelt.


Men ändå.


Jag orkar inte 😪






Storm

Det är som en storm inuti mig.

Tankar, känslor och minnen
snurrar runt som en virvelvind
i mitt huvud.

Ledsen och rädd, men kan inte gråta.

Ångesten håller på att kväva mig.

Snart spricker jag!!





Första besöket på 4B

Måndag = vägning.

Hade gått ner = sond.


Jag sätter sonden själv
men en sjuksköterska måste närvara.
Därför var vi tvungna att åka in till
"nya" avdelningen för det.

Kontaktade dom direkt på morgonen.

Fick ett extremt dåligt bemötande
i telefonen.

Väntade ett tag.

Ringde igen
och fick damma dåliga bemötande
av samma person.

Åkte dit.

Han som öppnade såg helt skräckslagen ut.

"Ääär det du som är Eeellen?"

Vad?!

Ser jag ut som Bullet i Gladiatorerna eller??

Jag fick komma in
och jag fick sätta sonen
men jisses vilka problem dom har med
bemötande på den avdelningen.
Askasst verkligen!!!

Det var hon som svarade i telefonen
som släppte ut oss.

Jag upplyste henne om att hon måste
jobba på sitt bemötande.

Herre Gud!
Hur bitter kan man vara???






FREEEEEDOM

Idag har jag levt i frihet i

1 VECKA !!!


Så himla skönt!

Fast lite konstigt känns det allt.

Dom första dagarna
kan jag inte minnas att jag hade
någon ångest.

Men dom senaste dagarna har
ångesten och paniken
smugit sig på.

Inte så jättemycket tack och lov
så jag har inte behövt ta
vb medicin.


Jag har perm till den 3/9

I HELA SVERIGE !!!


Jag behöver alltså inte ansöka om
att få lämna länet
och besöka någon annan plats!

Först sa läkaren att han skrev i mina
gröna papper för Jämtlands län
men när jag sa
att jag vill åka både dit o dit o dit
sa han
"Ok, jag skriver hela Sverige
men du får inte lämna landet".


FREEEEEDOM !!!!!




1 vecka sen!

Ny familjemedlem

Jag har inte presenterat vår nya
familjemedlem här på bloggen
men här är hon!




Cindy!

Lejonhuvad kaninhona
3 år :)





Både jag och Milton
tycker jättemycket om henne.

Och hon verkar trivas här :)

RSS 2.0