Vykort!

Det är så kul att få vykort och
riktiga brev tycker jag.




Det här fina kortet fick jag av
en trogen bloggläsare.

Tusen tack snälla Mia!

I Mumindalen

Idag var jag på mitt första DBT-möte.
Ett informationsmöte.

Tyvärr så fattar jag fortfarande iiiiingenting ^.^

Det var som en jättestor bomb med information
som EXPLODERADE i hela rummet!!!
All information bara snurrade runt
och jag fattade iiiiingenting.

Det var mycket prat om känslor.
Det minns jag.

Och så hemulerna!

Det finns 4 hemuler
och dom har varsin bok med olika kunskap i
typ.

Hon sa i och för sig moduler.
Men det vet väl alla
att det heter HEmul
och inte MOdul.
Ja, dom som bor i Mumindalen!

Det är alltså muminterapi det handlar om!
Varför göra det så krångligt
och kalla det för DBT?!







Boken

Boken som jag skrev om sist
och visade bild på
heter

"Till dig som är liten och finns inuti"

Författare

Linnea Regnlund


Den finns att beställa på

Adlibris

och

Bokus

Eller så kan man beställa den via
Linnea Regnlunds blogg.





Soffdag

Idag har jag tillbringat nästan hela dagen
i soffan!

Det har aldrig hänt förut.
Inte vad jag kan komma ihåg i alla fall.

"Duracellen"
brukar ju ha lite svårt att sitta still ^.^

Jag är sämre i influensan
så jag har inte någon energi alls.

Jag har slökollat på TV
hela eftermiddagen.

Jag har oxå skrivit på ett blogginlägg
men det är inte färdigt.

Det om ponnyprinsarna.
Men det kommer!

Jag har som sagt ingen energi idag
så jag kan heller inte koncentrera mig
mer än korta stunder.

Jag har även läst lite i en bok.

"Till dig som är liten och finns inuti".

Intressant!





10 år och 10 dagar

Idag är det
10 år och 10 dagar sen
jag skrevs in på slutenvården.

(Missade 10-årsdagen)

10 år har psykiatrin stulit av mitt liv
än så länge.
Jag är ju fortfarande inneliggande.

Det känns tragiskt.

Man lever ju bara en gång lixom.






Rakt in i hjärtat

På torsdagskvällar sänder svt en dokumentärserie
som heter "Rakt in i hjärtat".

Den handlar om hjärtebarn.

Jag är själv ett hjärtebarn.

Jag har en medfödd missbildning på mitt hjärta.
Ett allvarligt hjärtfel.

Jag har gjort en stor hjärtoperation,
många komplicerade ingrepp
och tusentals undersökningar.

Operationen var livsnödvändig för mig.
Men det var inte alls en självklarhet
att jag skulle överleva.
Jag kommer inte ihåg vad oddsen var.

När dom hade sågat upp min bröstkorg
och öppnade hjärtat fick dom en chock.

Missbildningen var mycket mycket mer omfattande
än vad dom någonsin hade kunnat tro.

Men jag överlevde!

Jag vet inte i hur många timmar operationen pågick.
Men jag vet att mitt hjärta stog stilla i 7 timmar!!!





Krasslig

Jag kände härom dagen att jag höll på att bli
förkyld.
Men det är nog tyvärr influensa :-/

Jag är inte jättedålig
men har tagit det lugnt idag.

Åkte till Rusta och köpte doftljus och
hade tänkt att gå i lite fler affärer
men orkade bara med en till
innan jag var helt slut.

Åkte hem och satte oss i soffan
och åt kladdkaka och kollade på film.

Sen har jag haft lite hemmaspa.
Badat.
Hårinpackning.
Fotvård mm.

Det var skönt!

Nu sitter jag i soffan
med ett stort glas chai.





Kolla film bättre än benzo

När jag ser en bra film
kan det ibland hjälpa till
att hålla min ångest på avstånd
för en stund.

Det är skönt.
Och så mycket bättre än att knapra benzo..

Dom senaste dagarna har det funkat.

Jag har kollat igenom
Milleniumtrilogin ett antal gånger.

Det passar ju bra oxå
med tanke på att jag blir kalkad för
verklighetens
Lisbeth Salander.

Hoppas att den här "sagan"
oxå får ett lyckligt slut
nån gång!

Snart är det dax för min rättegång, igen.

Kanske jag ska styla min som
Lisbeth Salander?

Ne
då får jag nog ingen mer permis.





Home sweet home

Det var
UNDERBART
att få sova i min egen säng!

Sååå skööönt!!


Ingen stress till avdelningen igårkväll.
Och inget bryskt uppvaknande imorse.

Sååå skööönt!!


Men det känns ganska konstigt faktisk.
Att inte kliva in och ut genom domdär
dörrarna 2 ggr/dag.

Är man bara där inne
så vänjer man sig vid det
och allt annat är konstigt.
Konstigt nog.

Är man utanför en längre tid
blir det en enorm kontrast
när man kliver in i den slutna världen
bakom dom låsta dörrarna.


Jag har vant mig vid att
i slussen ställa om hjärnan 2 ggr/dag.

När jag på förmiddagen passerar slussen
påväg ut
ställer hjärnan om sig och anpassar sig
till världen utanför.

När jag på kvällen passerar slussen
påväg in
ställer hjärnan om sig och anpassar sig
till den slutna världen
bakom dom låsta dörrarna.


Idag har jag bara tagit det lugnt.
Kan inte
får inte göra något annat med handen..

Vi gick en promenad med ponnyprinsarna.
Det var skönt!



Triggismys ❤

Sjuuuk ångest!

Jag har så sjukt mycket ångest.
Jag vet inte varför.

Jag har lite tappat både tal- och
skrivförmågan.
Jag har svårt att beskriva med ord.
Därför har det blivit mindre bloggande.

Allt bara snurrar.
Full av känslor
(negativa)
men kan inte sätta ord på dom.


Perm nu till måndag kväll.
Borde ju kännas otroligt skönt.
Men ångesten är på max.
Inte på grund av det.
Nåt annat.
Men vad?


Jag ska göra en DBT bedömning
och om den ser bra ut ska jag börja med DBT.

Någon som har erfarenhet av DBT?



Jag får heller inte nu mina välbehövliga stunder
av lycka på hästryggen.
Jag kan knappast inte göra någonting
med mitt opererade finger :(






Op nr 2

Igår opererade jag för andra gången
det finger som personalen slet av djupaböjsenan i
vid en bältesläggning för 2,5 år sen.

Den här gången fick jag lokalbedövning
och fick vara vaken.

När jag kom in i rummet
måste jag ha sett väldigt lugn ut
för doktorn frågade mig lite bekymrat om jag
inte alls var nervös.

Jag skakade på huvudet.

Dom skulle ju lixom bara skära lite i mitt finger.
Jag har ju varit med om värre ^_^


När doktorn skulle lägga bedövningen
tittade hon på mig och sa att det kommer kännas lite.

"Nu sticker det till!"

Doktorn tittade på mig och frågade lite bekymrat
om jag inte kände något?!

Jag ryckte på axlarna.

Dax för spruta nr 2.

"Nu sticker det till!"

Samma sak igen.

"Känner du inte något?"

Jag ryckte på axlarna igen.

Jag har ju LIXOM varit med om att
vårdpersonal har gjort mig mer illa än två små stick i handen!


Jag låg på en brits med armen på ett operstionsbord
medan dom opererade.

En sköterska stog vid min sida
och frågade mig hur det gick.

Det är lugnt
sa jag och somnade.

Orka vara vaken medan dom grejar med det där.
Jag fick ju inte ens se!
Dom hängde ett skynke för.

Jag måste ha varit en annorlunda patient
för alla såg lika förvånade ut ^_^



Sjukt störigt att ha fingret i bandage
och måsta vara försiktig med det.

Ingen ridning =(






❤ Vila i frid, min älskade Mormor ❤

Jag hade 2 mycket sorgliga
men oxå mycket fina dagar tillsammans
med dom som jag älskar allra mest.

Mormors begravning var så fin.
Jag hade kunnat sitta i kyrkan och lyssna
på den fina musiken i timmar.




När vi vaknade på morgonen var det -7 ute
och sagolikt vackert frostigt.
När solen kom fram gnistrade allt så vackert
att det inte går att beskriva i ord.

Jag är säker på att det var mormor som ordnat det ❤



Foto: Kristina Wicksell


Som sagt var det väldigt sorgliga
men oxå så fina dagar vi hade tillsammans.

Bebis- och familjemys ❤

Som bomull för själen.






Snodde en bebis och gick en promenad
när vi kom hem från kyrkan.

Fortfarande sagolikt vackert!






Gonatt Västomsjön

Dom sista förberedelserna inför mormors begravning
är nu klara.

Jag har haft en välbehövlig bebis- och familjemyskväll.

Jag älskar verkligen att vara här.

Nu säger jag gonatt!









Påväg

Sitter i bilen påväg till Ilsbo/Bergsjö.

Mormors begravning är imorgon.





Hmmmmm

Sorry för dåligt uppdaterande på bloggen.

Jag är full av känslor
men har svårt att sätta ord på dom.

Bjuder på en selfie 😉





Hej!

Som ni förstår har jag en mycket ledsam tid
efter min älskade mormors bortgång.


På julaftons morgon vaknade jag i sjukhussängen
inte av tonerna av julmusik
utan av att en läskig gubbe satt i fotöljen på mitt rum
och andades flåsande.

Huva ingen bra början.

Sen kom en av mina assistenter
och vi åkte hem efter frukost.

Vi åkte till stallet på förmiddagen
och jag skrittade ut med båda prinsarna.
En mysig julaftonsritt
i det vackra vinterlandskapet.

När vi kom hem kom mamma och brorsan
och julfirandet fortsatte.

Vi hade en fin julafton trots allt.



Sen flyter dagarna ihop för mig
såhär i efterhand.

Mycket sorg.
Fina uteritter i det vackra vinterlandskapet.

28-29/12 var vi hos moster & Co.
Välbehövligt bebis- och familjemys
som gjorde gott för själen.


Jag hade nästan vant mig vid att hälsa på mormor
på blåsippan
istället för hemma.
Nästan.

Nu kunde vi inte hälsa på mormor på blåsippan
utan vi fick åka till kapellet
för att ta farväl av mormors kropp.

Det var jag och mamma
moster, Lina och Kristina som åkte till kapellet.

Vi grät
sjöng
Lina spelade piano
och vi grät ännu mer
hejdlöst.

Det var nästan chockartat när locket på kistan
lyftes av och jag fick se mormors kropp
och samtidigt kände jag att hon inte var där!

Samtidigt kändes set bra.
Mormor är fri nu.
Fri från sina fysiska smärtor.

Det är jobbigt för dom själar som sitter kvar
i sina döda kroppar.
På så sätt kändes det bra
att mormor inte var kvar i sin kropp.

Mormor var där ändå.
Hon betraktade oss uppifrån
när vi tog farväl av hennes fina kropp.

Den fina kroppen som jag har fått så många kramar av.

Mormor tyckte att det var jobbigt att se oss så ledsna
men blev rörd av spel och sång.


❤❤❤❤❤


Nu har all snö försvunnit
och det är bara is ute.

Jag är väldigt trött
och orkar inte göra så mycket.

Jag har mina dagliga permissioner
tillsammans med mina assistenter.

Det blir några timmar i stallet
och mer vet jag inte riktigt vad jag gör
när jag tänker efter.

Men som sagt jag är väldigt trött
så varje liten sak jag gör tar mycket energi
och jag sover mycket.




Kanin i tomteluva ^_^

RSS 2.0