Vila

Jag är fortfarande
trött, matt, orkeslös och svimfärdig.

Det blir sakta sakta lite bättre
för varje dag.

Ångesten ligger och lurar hela tiden
och jag är livrädd för att
tappa kontrollen.


Igår kväll gick det ok.

Ingen panik.

Skönt.


Kvällen innan däremot bröt kaoset ut
igen.

Jag kommer inte ihåg vad som hände
men jag var kvar hemma
så inget livshotande då antar jag.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0