Vad händer med mig då?

Jag fick frågan vad som händer med mig
när avdelningen stänger.

Dom har satt in extra resurser på att
få till en komplett
assistentgrupp till mig
och då är tanken och planen
att jag ska bo hemma på heltid
fr o m 1/6.

Wohoo ✌️

Jag kommer dock att rapporteras över
till en annan avdelning
eftersom att jag fortfarande
kommer att ha lpt
och har då permission när jag är hemma.

Och OM
min permission blir indragen
så hamnar jag på den avdelningen.

Jag kommer att ha kvar
min kontaktperson
och min läkare
men vilken avdelning jag kommer tillhöra
är ännu oklart.

Inte rättspsyk iaf.
Det finns ingen mer sån avdelning
på kliniken
och att skicka mig till annan ort
är inte aktuellt.

Jag ska bo hemma
med stöd av mina assistenter ✌️

Lucky me 👋😃




Hoppträning för mina
dressyrponnysar idag! :D

Chock beskedet!

Igår släppte dom bomben.

Avdelning 3A kommer att stängas.

Japp så är det.
Dom klappar igen!

Det är intagsstopo fr o m nu
och den 1 Juni
stängs avdelningen helt.

I media har dom gått ut med
att det endast är pga sjuksköterskebristen
som avdelningen stängs.

Men det är många andra faktorer
som spelar in.

Verksamheten är icke fungerande
och patientsäkerheten mycket låg.

När detta nådde ledningen
beslutade dom att stänga avdelningen.

Jag förstår dock inte hur ledningen
kan bedriva en verksamhet
som dom inte har nån koll på?!

Chockerande!!

Men mycket som händer innanför
domdär väggarna är ju
minst sagt
chockerande.

Så varför inte lixom?

Jag har ju själv suttit i diskussioner
med cheferna
så jag vet ju hur dom fungerar.

Eh.



Sen kan man ju undra om JO:s
inspektion
har påverkat på något sätt?

Hmm...





Avdelningen kommer att öppnas igen
tidigast sista september
sägs det.

Men inte som den är nu
utan många förändringar kommer att ske.

Psykbryt

Igår blev jag
TOTALT
psykad av en annan patient.

Han envisades med att ha radion på
på högsta volym
och dörren vidöppen.

Personalen bad honom x antal gånger
att sänka volymen och stänga dörren.

Dom bad honom visa hänsyn till mig
som låg i rummet bredvid
och försökte vila.

Det var även andra patienter
som reagerade.

Detta pågick ett bra tag
och jag kände hur paniken växte i mig.

Jag låg under bolltäcken
och försökte bara att stå ut
tills kl 10 då jag skulle bli hämtad.

Jag vet att jag vid ett tillfälle
klev upp ur sängen
rusade ut ur mitt rum
och slängde igen hans dörr
och sen in till mig igen.

Det gick så fort
att den som hade tillsyn på mig
inte ens hann resa sig ur fotöljen.


Efter att det hållit på ett tag
fick han inte ha på radion alls.

Då ställde sig fanskapet och vrålade
och väsnades istället!!!

Tillslut klarade jag det inte längre
utan fick en svår ångestatck
med både kramper och andningsuppehåll.


Ett strålande exempel på att man
inte ska sätta småtjejer bland grova
våldsbrottslingar.


På "min" avdelning har dom slutat med det.

Fast jag blir kvar.

Dom har satsat så mycket pengar på
min vård
och att flytta mig till en annan
avdelning
skulle vara som att börja om från början.


Jag håller till viss del med dom.
Jag vill inte byta avdelning och börja om
från början.
Dessutom har jag världens bästa
kontaktperson nu
så jag skulle stanna
även om jag fick välja.






Årsdag, igen

Ja då var det årsdag
igen.

Idag för ett år sen
somnade min älskade lilla Ninni
in i min famn.

Sorgen och saknaden är enorm.

Tänk att ett så litet djur
kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig.

Så älskad och så saknad.




Du finns alltid med mig
och jag kommer alltid att älska dig 💖

Hjärtebarn

Jag är ett hjärtebarn.

Dvs. jag har en medfödd missbildning
på mitt hjärta.

Jag har gjort många många många kontroller,
ingrengtepp både stora och små
och så den stora hjärtoperationen.

Under den stora hjärtoperationen
stog mitt hjärta stilla
i 7 timmar!!!

Men jag överlevde!

Mot alla odds 😉

Varje år firar vi den 23/4
som en extra födelsedag
då jag överlevde
mot alla odds.

All tid före op
var iofs oxå mot alla odds.
Att jag överlevde alltså.



Kalas !!!



Presenter !!!

Vad hände?

Jag fick frågan
vad som hände med min älskade Knasen.

Han blev mycket hastigt och oväntat
allvarligt sjuk
och fick avlivas akut.

Vad som hände vill jag inte gå in på
eftersom brott inte går att utesluta.





Årsdag

Idag är det exakt 4 år sen
den absolut värsta dagen i hela mitt liv.

Då min bästa vän
mitt livs kärlek
min andra halva

hastigt rycktes ifrån mig.

Sorgen och saknaden
går inte att beskriva i ord.


❤️ Knasen ❤️






I will always love you.

Stallfri dag

Japp.
Stallfri dag igen!

Ska ju ha det 1 gång / vecka

= bläää


Tagit det lugnt.

Uträttat lite ärenden.

Mitt mående fortsätter att vara
katastrofalt dålig :(

Ångest till max.
Det känns som att jag är
en tickande bomb.

Gråten som inte kommer ut.
Känns även där
som en tickande bomb.






Livet från den mörka sidan

Vilodag igår.
Jag fick ändå permission.

Jag övertygade
tror jag
personalen om att det absolut inte
är någon vila för mig
att vara på avdelningen en hel dag.
Som dom hade föreslagit.

Då ligger jag ju bara livrädd i min säng
hela dagen :'(

Blev hämtad kl 10 som vanligt.
Jag var för uppstressad för att lägga mig
och vila
men jag tog det ändå lugnt.

Redan vid lunch fick jag ta en vb dos :(

Sen åkte vi in på stan och gick
och kollade lite i affärer.
Det funkade som en bra avkoppling
från ångesten en stund.

Skönt!


Sen in i mörkret igen.. :'(




Jag kämpar och kämpar som en galning.
Helatiden!!
När ska det vända?!

JAG ORKAR INTE

En göraingentingdag

Idag har jag blivit ordinerad vila.

Jag får inte åka till stallet och ska bara ta det lugnt.

På morgnarna brukar jag kliva upp
och äta frukost
och sen somna om
och sova tills dom kommer och hämtar mig
för jag är så trött.

Men jag blev så uppstressad
av och inför mötet igår
att jag varken kan sova eller vila
ordentligt längre.

Suck.
Jag är skittrött.






Förändringar på G

Idag hade jag möte med min assistent
jag har ju bara en nu
och min kontaktperson från avdelningen.

Det funkar ju uppenbarligen inte
att få tag på bra assistenter
och sen få dom att stanna kvar
eftersom vi har hållt på i 1 1/2 år nu
och jag har 1 assistent
och jag behöver 5.

Det behövs göras en förändring.

Förändring = kaos
för mig.

Dom hade förberett mig flera dagar innan
att vi skulle ha det här mötet
och att vi skulle prata om förändringar.

Dom vet hur jobbigt jag tycker att det är
med möten
och speciellt förändringar
så därför hade dom förberett mig.

Jag har varit skitnervös
och inatt kunde jag knappt sova.

Vi skulle ha mötet hemma hos mig
för att slippa sjukhusmiljön.

Vi åkte från avdelningen och hem
men när vi var påväg från
parkeringen till lägenheten fick jag en
impuls.

Jag sprang ifrån personalen.
Snabbt in genom porten
upp för trappan
låste upp dörren
in och låste igen.

Jag låste alltså in mig
och dom ute.

Dom knackade och försökte prata med mig
och tillslut skrek jag
"Sluta det är ingen hemma!!!"


Plötsligt insåg jag vad som skulle hända.
Om inte jag öppnar så kommer polisen
och då kommer min personal in
+ en massa läskiga poliser
+ att dom kommer paja min dörr
+ att jag kommer måsta åka med polisbilen
tillbaka till avdelningen.

Jag öppnade dörren själv.


Nu är mötet avklarat
och jag överlevde.


Sen får vi se hur det går med resten
men det är inget som kommer hända idag.






Kändis-Trigger!

Triggis har blivit lite kändis :)

Hingstpremiering på Wången
innebär ju att det kommer 
mååånga fiiina nordsvenska brukshästar
eftersom Wången är ju deras
place på jorden.

MEN
stööörsta bilden i tidningen nästa dag
--> Triggis och jag!

Jag blev även intervjuad.
Trodde inte det skulle komma med
för jag trodde att dom skulle lägga focus
på nordsvenskarna.
Men det kom med :D
Endel iaf.

Artikeln finns på
op.se


Proffsfotografen Jenny Staaf
var där och fotade.

Två bilder på Triggis
(och mig)
ligger ute på hennes hemsida
jennystaaf.com

Hon tog massvis med bilder
så jag kan beställa en hel skiva
med bilder på bara Triggis och mig
bilder i olika storlekar och format
canvastavlor mm.

Det vill jag göra!
Hon är otroligt duktig.
Superfina foton verkligen!!

Hingstpremiering Wången 2015

Igår var alltså den stora dagen här!

Dagen som jag längtat så mycket till.

Som jag har tränat och förberett
både mig och Triggis
trots mitt katastrofalt dåliga mående :'(


Det var med skräckblandad förtjusning
som jag anlände till Wången.

Det är nu det gäller!!!

Ingen återvändo!

Triggis var superladdad.

"Dingdingding dingdingding
här glider kingen in!"

Nivet... ;-)

Ute vräkte det ner snöblandat regn
så det gick inte att värma så bra
tyvärr.

Exteriörbedömningen var första
"stationen" för oss.
Tyvärr var Trigger allt för överladdad
och jag kunde inte visa honom på ett
korrekt sätt :(

Men det var bara att köra på.
Nästa "station" var mätning.

Ett problem uppstod.
Triggis var för liten!

Måttstocken gick "bara" ner till 1 m
^.^

Triggis är 98 cm!

Dom fick rota fram en mindre variant...

Sen till veterinärbesiktningen
och då var Triggis helt lugn och
skötte sig exemplariskt :)

Sen var det dax för ridprovet!

Triggis var duktig :)


Efter lunch var det då dax att få kritiken.

Nervööös !!!

Domaren pratade en massa.
Jag hörde inte allt vad han sa.

Sen kom poängen.

8, jag andades ut en lättnadens suck.

7, äsch då.

6, luften gick ur mig
och sen hörde jag inget mer.

Även om dom får 40 poäng
som dom måste ha för att bli godkänd
får dom inte ha någon delpoäng under 7.

Det var alltså kört.

Sjuuukt besviken.
Jag ville bara försvinna.

Läktarna var fullsatta
och det kryllade av folk över allt.

Alla som såg Trigger stannade till och sa 
WOW VILKEN SNYGGING !!!

Alla
utom exteriördomaren
tyckte att Trigger var snyggast.

Synd att det var han som hade makten... :p

På ridprovet däremot fick vi skyhöga poäng!

9 9 8 9

Det är först nu i efterhand
som jag inser vad vi presterade där.

Dom andra fick inte en delpoäng över 7 !!


Idag i tidningen är det en stor bild på
mig och Trigger.
Och jag blev även intervjuad :)

Stor bild på shettis
och två små på nordsvenska brukshästar.

Lite kul ned tanke på att det var på Wången ;-)


Triggers uppfödare var där och kollade på oss :)
Vi har bra kontakt
och det tycker jag är väldigt kul :)





Jag var som sagt väldigt besviken igår
men idag känns det mycket bättre!

Det kommer fler chanser!!

Vi behöver bara få lite mer rutin
nu när Trigger har blivit så
"vild" ;-)

Påväg!






Packat och klart!

Nu står Trigger
nybadad i sin box.

Allt är tvättat, putsat och packat.

IMORGON GÄLLER DET !!!

Wish us good luck!



Foto: Emelie Axelsson Johansson

Packa Bada Putsa

Nu är det fullt fokus på Triggis
och allt runt honom.

Inte många dagar kvar nu
innan det är upp till bevis!

Form check på Triggis igår
och han var finfin :)

Det blir samma jobb idag.

Det är dax att damma av
tävlingsskåpet och börja packa!

I love it! :)






Miss von benzo

Benzodimman
är tyvärrmin bästa vän just nu :(


Jag som har sett fram emot
Hingstpremieringen med Trigger
i så många ÅR !!!

Och nu när det väl är dax
så är jag på den ljusaste botten :'(

Det känns så fruktansvärt tråkigt :( :( :(





Men jag kommer att göra mitt allra bästa!

Förmiddag

Jag är hemma
och än är det bara förmiddag
men jag skakar redan av ångest.

Hela tiden tänker jag
att jag bara måste stå ut lite till.
Det kommer bli bättre!

Men det blir inte bättre.

Tiden går
och jag mår allt sämre.

När ska detta få ett slut?





Glad ändå
att jag inte ser ut så här nu.

Men insidan är lika som då :'(

Ta mig härifrån

Ligger i sjukhussängen
och skakar av rädsla.

Läskiga gubbar som jobbar.

Dom sitter i fotöljen och harklar sig
och stinker herrparfym.

Jag mår illa.

Hjärtat bultar
så att jag tror att min bröstkorg ska spricka.

Så rädd.

Så liten
och så rädd.

Försöker att fly från verkligheten
genom att stoppa lurarna i öronen
och lyssna på musik.

Det går inte.

Överfallslarmet tränger igenom allt.


Snälla hjälp mig.






Det rullar på

Det rullar på
trots allt.

Ibland kan jag ha
en eller ett par dagar
som det känns lite lite lättare.


Sen 

* SMACK *

så ligger jag där på botten igen.
I mörkret.


Jag har ett av mina stora mål
som är väldigt nära nu.

Jag ska visa Trigger på
hingstpremiering
på söndag!

Jag vet inte om det är
bra eller dåligt att jag går
all in för det
och stänger av så mycket känslor jag kan.

Jo jag vet.
Eeeh, dåligt...

Men det är en överlevnadsinstinkt.

Sen får Triggis en veckad ledigt.
Det kan han behöva.

Och då kommer jag att lägga mer
fokus på Robin.

Jag har ju mitt mål klart med honom oxå ;-)





När allt låser sig

Mitt extremt dåliga mående fortsätter.

Som sagt
jag kan inte komma ihåg senast
jag mådde så här dåligt
och jag vet inte vad det beror på :'(

Men det är skillnad
på hur jag hanterar det.

Självmordstankarna är extremt starka.
Men jag har kunnat stå emot.

Tankarna på att skada mig själv allvarligt
är extremt starka.
Men jag har kunnat stå emot.

Det som dock händer
som jag själv inte kan styra över
är kramperna
och dom dissosiativa tillstånden
som jag drabbas av.

Ett härom dagen
och ett idag.

Det är läskigt.

Ångesten håller på att äta upp mig
inifrån.
Jag har svårt att andas
och paniken får mitt hjärta att
slå fort fort fort.

Jag försöker att vara lugn.
Bara vänta tills det går över.

Jag känner hur alla muskler i min kropp
drar ihop sig.
Det blir dimmigt, surrigt och snurrigt.

Sen minns jag inte mer.

Vaknar upp liggandes på golvet.

Omtumlad.

Min assistent sitter vid min sida
stryker mig med handen och pratar lugnande.

Det lugnar.

Jag börjar klarna till.

Puh, det är över!

I nästa sekund känner jag att ett nytt
anfall är på gång :'(

Jag gör verkligen allt jag kan för att må bra.
Jag tar hand om mig själv
på ett sätt som jag aldrig har gjort tidigare
och ändå
ändå
plågas jag av denna ångest
och detta mörker :'(

Det hela känns hopplöst.

Men jag vill inte ge upp.

Jag tänker inte ge upp!






Skärtorsdag

Skärtorsdag
och det skääär i mitt hjärta.

Skärtorsdagen 2011
är den absolut värsta dagen
i hela mitt liv.

Då rycktes min bästa vän
min andra halva
ifrån mig.

Saknaden och sorgen är enorm
och går inte att beskriva i ord.





❤️ KNASEN ❤️


I will always love you






RSS 2.0