Fredagarsmyyyyys

Inte direkt.
Tillbringar kvällen på avdelningen :-/

Ska försöka kolla på Idol
men vi får väl se hur det går 😏

Jag äter numer min frukost på rummet
pga för många störande objekt ute på avdelningen.

Imorse lät jag mig övertalas att äta i matsalen i alla fall.
Jag hann äta halva frukosten innan det brakade lös.

Så vi får väl se hur kvällen blir.



Idag har jag på min permission varit till hälsocentralen
eftersom jag inte får någon hjälp här
med skadorna som dom har orsakat mig!?

Fått smärtlindring ÄNTLIGEN som jag hoppas ska hjälpa.
Remiss skickad till röntgen ÄNTLIGEN!



Halloweenfina naglar 👌

Förkyyyld :(

Sorry för lite och dåligt bloggande på sistone.
Jag är superduperförkyld :(:(:(

Det ska väldigt mycket till för att jag inte ska vara "duracellen"
som dom kallar mig.
Men nu måste jag erkänna att jag är helt däckad.

Orkat knappt röra mig och kan typ inte tänka.

Hoppas att ni har överseende med det!?

I'll bee back! 👊



Lite Halloweenpyssel har jag i alla fall orkat med lite då och då.

Veckosamtal och galoppombyten!

I söndags hade jag veckosamtal med min KP och en PAS.

Jag har det ju extremt jobbigt just nu.
Är det inte det ena så är det det andra.
Ångest- och stressnivån ligger ständigt på max.

Dessutom bär jag alla känslor inom mig.
Jag är ledsen
men gråter inte.
Jag är arg
men visar det inte.
Jag är frustrerad
men biter ihop.
Jag är rädd
men ser ändå lugn ut.

Jag är expert på att trycka undan mina känslor
tyvärr.

Det sägs att om man får utlopp för dom blir
det inte liks tungt.


Jag fick i uppgift att dagen därpå
alltså igår
då jag hade en assistent som jag känner mig helt trygg med
känna på dom här känslorna.

Gråta, skrika, vara rädd, vara upprörd osv.

MEN
Jag vaknade med ett leende på läpparna.
Ett äkta leende!
Och det höll i sig hela dagen!?
Så jag somnade även med ett leende på läpparna =)

Det var den gråtdagen det. Haha...

Till saken hör att jag hade kontakt med en person
som betyder väldigt mycket för mig
OCH
Robin gjorde sina första galoppombyten :D

Klockrent på första försöket
och sen igen och igen och igen!

Lyckan var total ❤






6 månader




Idag är det 6 månader sen min älskade älskade älskade lilla
❤ Ninni ❤
tog sitt sista andetag och somnade in i min famn.

Sorgen och saknaden är enorm.
Det gör så ont!!

Jag saknar henne varje dag
hela tiden.


Det var ju nu!
Snart!
När jag får bo hemma
som vi skulle ha det så mysigt!

Jag har ju Milton kvar
och det är jag enormt tacksam över
men Ninni fattas ju!!! :'(

Jag vet att hon är här.
Hon brukar skutta med mig när jag rider i skogen.
Änglaninni.

Men jag saknar så den svarta lilla sötnosen
som skuttade efter mig vart jag än gick här hemma.
När jag kom hem
kom hon skuttande i full fart
ställde sig på bakbenen och jag böjde mig ner
och fick en puss ❤





Nere

Jag är riktigt riktigt nere i skiten nu.
Ångesten äter upp mig inifrån.

Min hjärna fungerar inte.
Satte mig vid bordet med en talrik mat framför mig
skulle börja äta
men
hade ju glömt besticken.
Hämtade besticken och gjorde ett nytt försök
men maten var ju kall!!!
Hade glömt att värma den -_-

Sen skulle vi åka till stallet
då ramlade jag ner för trappen ^^

Såna här saker händer hela tiden :(



Igår kom snön!
Då blev det lite roligare i alla fall :)




Tyvärr är den borta idag :(





Nyklippt Robin idag :)

Ångest på hög nivå

Ångestnivån är så hög att
vardagliga saker som annars går på rutin
inte fungerar.

Jag har oxå svårt att koordinera mina rörelser.

Det är läskigt.





Desperat!

Vill vara frisk och glad!

Hur svårt kan det vara???

Hur kan ångest göra så ont???

Jag är inne i en riktigt riktigt jobbig period nu.

Kvällarna är värst.
Från kl 17/18 ungefär.

Fruktansvärd ångest.

Det är olidligt.

Jag försvinner från verkligheten.
Kan inte koordinera mina rörelser.
Det är läskigt.

Det känns som att jag kvävs
samtidigt som jag slits isär i blodiga stycken inombords.

Det är bara skalet/ytan som är helt/hel.


Det blir mycket mediciner
för att jag ska ha en rimlig chans att klara av situationen.

Jag lever som i en dimma.





Benzodimman.

En bild...






Stallfri dag

Jag har sagt det förut
och jag säger det igen.

Stallfria dagar är som kaffe utan grädde
kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar.
Det fattas lixom något ^^


Ja jag har ju haft många många många
"stallfria dagar"
när jag har varit inlåst.
Men det är lixom inte samma sak.
På avd existerar man bara.
Håller koll på mat & fika alt. sondtider.
Kolla på TV är ingen mening
förmånga störande faktorer.....
Vi har spelat kort eller pysslat i perioder
när det har varit lugnt på avd
annars är det bäst att vara på rummet.
Det kan rent ut sagt vara livsfarligt att vistas ute på avd.
Det brakar till rätt ordentligt emellanåt.

En gång var jag riktigt illa ute.
Jag hann tänka
"Jag kommer bli mosad.
Det kommer göra ont."

I sista hundradelssekunden grep någon tag i min arm
och ryckte mig därifrån.
Puh!


Vad göra nu då?

Städa och fixa lite här hemma :-)





Blött

Tjeeeeeses va det regnar !!!!!
Blött, lerigt och ännu mera blött & lerigt!
Hästarna va jättefina (!?)
Dom verkade inte bry sig om blötan och leran.

Jag gillar inte hösten.
Inte våren heller.
Jag vill ha sommar eller vinter.
Inget mitt emellan.
Så nu längtar jag till vintern och SNÖÖÖ :D



Mössapåväder.

Ponnymys

Skön stund i stallet idag.
Jag kunde för en stund glömma allt elände
och njuta av att få vara med mina älskade prinsar ❤





Sondbyte

Nu har jag haft sonden i 1 månad
och jag trodde att jag skulle bli fri den nu.
Men icke!

Trots att jag äter som en häst
så går jag ändå ner i vikt.

Det beror på den enorma stress, press
och höga ångestnivå som jag lever med för tillfället.

Så istället för att bli fri den så blev det byte :(

Som vanligt fixade jag det själv
eftersom jag vid det här laget är expert på det
och ingen annan brukar lyckas.
Det hela övervakades självklart av en sjuksköterska.






Är det ett skämt??!!

Är den psykiatriskakliniken
som ligger på Fältjägargränd 6 i Östersund
ett skämt??!!

Allvarligt!!!???


Möte idag med chefen för organisationen
+ en vårdutvecklare som gjort utredningen.

Det har inte brukats något övervåld
vid bältesläggningen av mig 2014-02-24
och därmed inga vårdskador.

Fick jag veta.

Jag frågade då hur dom kunde påstå att mina
skador inte är vårdskador
eftersom att dom inte har utretts.

"Va?! Har dom inte!?"

Fick jag till svar.




Dom frågor som mamma och jag har hade vi maiilat iförväg
eftersom så önskades.

Ändå fick vi inte svar på en enda av 11.

Chefen ifrånsa sig allt ansvar
och menade på att hon bara har ansvar för själva organisationen.

Jag talade då om för henne
att den organisation som hon säger sig ha ansvar för
är icke fungerande.


Mötet var
som väntat
helt meningslöst.
Ingen tar ansvar för något
och inga frågor får svar.

Bara att gå vidare med ärendet.

Jag är så less,,,,,





Underbar dag i stallet!

Idag har jag haft en underbar dag i stallet!

Kallblåst, regn & rusk
men vad gör väl det när hästarna går bra!

Jag har tränat båda hästarna
jättefina
och pysslat i stallet.

BRA DAG !!!




Ångestpåslsget kommer nu på kvällen
men det verkar som att mina v.b. mediciner hjälper.
Skönt!






Jag har blivit mopstokig!

JAG vill ha en mops!

Jag VILL ha en mops!

Jag vill HA en mops!

Jag vill ha en MOPS!


JAG VILL HA EN MOPS !!!!






Är det någon av er läsare som har mops?

Egen tid

Jag är alltid övervakad.
På avdelningen.
Hemma.
Överallt.

Jag förstår varför
och jag tycker att det är bra.

Men det är faktiskt jobbigt
att aldrig få vara ensam!

Enda gången som jag är ensam
är när jag rider ut på mina hästar.

Det är så underbart.
Jag, hästen och skogen!

Egen tid!





Sjuuuuukt less

Jag är så sjukt less på allting just nu.

Negativt besked efter negativt besked efter negativt besked
och då var jag inte direkt på topp innan heller...

Motgångar och bakslag.
Ska det aldrig ta slut???

MEN
för att se något positivt i det hela
mycket positivt till och med.
Jag har höjt min lägsta nivå nåt enormt!


Trots alla negativa besked, bakslag, motgångar
och extremt dåligt mående
så hanterar jag det på ett helt annat sätt än tidigare.

Inga självmordsförsök.
Inga allvarliga självskador.
Inte extremt svårt med maten.
Jag får ha mina permissioner
och slipper tillbringa all tid bakom dom låsta dörrarna.
Jag sköter mina hästar varje dag
och jag tränar dom bägge dagligen.


Allt detta klarar jag av
trots att ångesten sliter och river i mig nå så förbannat!!

* STOLT *


Hästarna och Milton
är lyckostunderna i mitt liv.
Jag är så enormt tacksam för att jag har dom.
Dom får mig att orka kämpa vidare.

❤❤❤





RSS 2.0