Gott Nytt År







Julafton !!!





En riktigt God Jul önskar jag Dig!

När allt stannar upp

Att fira jul är för mig är att vara hos min mormor
tillsammans med moster och kusiner.

Tillsammans.
Den mysigaste julstämningen i mormors hus
och dom snötyngda granarna i skogen bakom.
Fika mormors julkakor.
Äta vid bordet i det fina rummet.
Och så granen!
Så vacker står den bredvid flygeln
och den ljuvliga doften sprider sig i hela huset.
Under granen ligger massvis med fint inslagna julklappar.
På julaftons morgon vaknar man av att
mormor spelar på flygeln.
Ja varje morgon förstås.

Mormor spelar och vi sjunger.

Brasan sprakar i öppnaspisen.

Det är så mysigt.
Sagolikt!

Vi ser på Kalke Anka.

Vi står i köket och tittar ut genom fönstret
och plötsligt ser vi lyktan i skogen!

Tomten kommer!!!




På så vis har jag inte firat jul på många år.

Jag saknar så
dessa jular hos mormor.

Jag har mått dåligt och varit inlåst.
Vi har haft svårt att samla alla.
Och dom senaste åren har mormor inte bott hemma
utan på ett äldreboende.

Vi har ändå lyckats att samla alla hos moster
någon dag i alla fall.
Vi har besökt mormor på äldreboendet
och suttit runt ett bord med tända ljus och fikat.


Mormor har blivit allt svagare
och det här blir med största sannolikhet
våran sista jul tillsammans med mormor.

Vi har bestämt när vi ska träffas hos moster och besöka mormor.

Kanske blir det sista gången jag träffar min mormor.
Hon är mycket svag.

Mamma har åkt dit i helgen
för att få lite mer tid med mormor
nu på slutet.

Men ingen visste att slutet var så nära.

Mamma ringde i förmiddags

"Ellen, mormor dog inatt."


Tiden har stannat upp.

Jag känner inte längre någon stress över
julklapparna som inte har blivit gjorda
kakorna som inte har blivit bakade
knäcken som ännu inte är kokad
julpyntet som jag inte har fått upp
julpysslet som inte är pysslat
osv osv.


Tiden har stannat.
Det kan omöjligt vara julafton om 4 dagar.

Vad händer nu?

Mormor har funnits i hela mitt liv
och nu finns hon inte.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan mormor.

Mormor som alltid har funnits där och varit
den där trygga personen
i mitt minst sagt upp och ner vända liv.


Mormor
du har alltid varit världens bästa mormor
det har jag sagt en miljon gånger
minst
och det menar jag verkligen!

Jag älskar dig så
och jag kan inte förstå
att du inte längre finns här på jorden.

Nu hoppas jag att du är en ängel vid min sida.





Ingenting kommer någonsin mer att bli sig likt.

Inte utan min Mormor

❤❤❤❤❤



Inte utan Moppe!!

Inatt ska jag sova hemma!

Första natten hemma på nästan ett år!

Första natten i "nya" lägenheten!

Det känns både skönt och mysigt
och ovant och lite läskigt!



Idag har jag varit till ortopeden igen
angående mitt finger som dom slet av djupa böjsenan i
vid en bältesläggning för drygt 2 år sen.

Jag opererade det senast i maj.
Operationen blev lyckad
men för en tid sen har det börjat krångla igen.

Det är mest troligt ett av stygnen
som dom sydde ihop senan med som håller på att
"krypa ut".

Operation
igen.

Suck.


Jag har ju vid det här laget träffat den doktorn
ett antal gånger
och jag tycker att hon bemöter mig på ett bra sätt.

Hon ser inte bara mitt skadade finger
utan även mig som person.
Hon visar hänsyn till min funktionsnedsättning
och mina speciella behov.

Till exempel att hälsa på Moppe
och notera att han ska vara med under operationen.





Fotomodell för en dag

Idag
nästan 8 månader efter misshandeln
fick jag äntligen göra den omfattande
röntgenundersökningen
som jag borde ha fått gjort omedelbart
dagen efter.

På grund av att ländrygg och bäcken skulle röntgas
var jag tvungen att genomgå
en nästan 2 dygns lång laxeringsprocess.
Det var ungefär lika vidrigt
som själva misshandeln.






Det tysta skriket

Extremt jobbigt just nu.

Varför?

Vet inte.


Jag håller på att spricka av känslorna som inte
kommer ut.

Varför jag har svårt för att få ut mina känslor
skrev jag om i ett tidigare inlägg.

Jag blev "uppfostrad" att inte visa mina känslor.
Att inte känna.
Gjorde jag det så blev jag på olika sätt bestraffad.




Igår kom tårarna tillslut.

Jag grät och grät men det tog aldrig slut.

"Nu har jag ju gråtit. Men det onda i mitt bröst
är kvar!?"

"Du har inte gråtit på jättejättelänge.
Det finns mycket kvar."

Suck.

Jag ville skrika
men det gick inte.

Tårarna rann
och det ända som hördes
var snörvel och kvävda snyftningar.






S K I T oxå !!!

När vi uppdaterade min omvårdnadsplan
så beslutades det om strängare rutiner ang sondningen.

Minimumvikten höjdes.
I och för sig bara med 2 hg
men det är mycket i min värld haha...

Dessutom endast 1 vikt
istället för tidigare 2
under xx,x kg
för att dom omedelbart sätter en sond.
Och även om jag äter bra
ska det ges en viss mängd sondnäring varje kväll.


Idag vägde jag under och det sattes en sond.

Jag satte den själv
vilket jag numer gör.

Herregud vilken cirkus det var för bara nåt år sen.
Skrik och panik
och ja rena rama cirkusen...


Även den här gången
som förra
så har jag inte gått ner i vikt för att jag äter dåligt.
Tvärt om!
Jag äter bra!
Minst 6 ordentliga och varierade måltider/dag.
Men det räcker inte till när min stress och ångestnivå är så hög.






Läkarsamtal

I fredags hade jag ett läkarsamtal.

Jag blev informerad om att mina assistenter
utöver den handledning som dom i nuläget får
även ska få utbildning
så att dom ska orka jobba kvar i längden.

Jag blev informerad om att jag ska få
en ny samtalskontakt.

Jag blev oxå informerad om att han
chefsöverläkaren
står bakom min omvårdnadsplan.
Den som jag och min kontaktperson uppdaterade
härom veckan.
MEN
att det inte går att utesluta
att dom även i fortsättningen kommer att använda sig av
tvångsåtgärden fastspänning
dvs bältesläggning.
(5 punktsbälte)

Men va fan!
(Rent ut sagt)

Hur svårt kan det vara?!

Det står klart och tydligt vad dom ska göra
om jag får en ångestatck.

Jättetydligt!
Vi uppdaterade ju även mina färgkoder
så det är verkligen jättetydligt!!

Jag förstår inte vad problemet är?!

Han är ju chefsöverläkare för hela kliniken
så han skulle kunna skriva in

"Patienten får inte under några som helst omständigheter bältesläggas."

Varför gör han inte det?

Han har ju all makt i sina händer!


Dom borde vid det här laget
10 år senare
veta vilka skador som en bältesläggning  orsakar mig.
Både psykiska
men även fysiska!







En underbar helg ❤

Helgen har varit alldeles underbar!

Jag har haft besök av
två av mina älskade kusiner
ett av mina älskade kusinbarn
och min kära moster

❤❤❤❤❤

Vi har myst myst och myst =)

På lördagen var vi på julmarknaden på Jamtli




Alltid lika mysigt det oxå!



Jag vet inte vad jag ska skriva
mer än att helgen har varit underbar och supermysig!

Nu känns min lägenhet inbodd.
Det är inte längre bara en lägenhet
utan ett hem!
Mitt hem!







Behöver jag säga att jag saknar dom redan!? ;-)

Äntligen december!

Äntligen är hösten över och det är december!

December = JUUUUUL

Jag älskar julen!

Det är så fint och mysigt med allt julpynt överallt.
Men jag vill ha mer SNÖÖÖ!!!

Jag har dock lite panik eftersom jag inte har hunnit/kunnat
göra allt klart hemma.
Jag har ju inte fått iordning ordentligt efter flytten
så jag har inte kunnat julpynta som jag vill än.
Men lite har det blivit ändå.

Det är svårt att hinna med allt
eftersom jag fortfarande tillbringar endel tid på avdelningen
och när jag har perm ska jag hinna med stallet och allt.
Och så mår jag ganska dåligt dessutom
så jag har inte så mycket energi.

Jag försöker att inte ha någon panik över det
men det är svårt
eftersom jag är perfektionist ;-)



I helgen får jag besök!
Två av mina älskade kusiner
ett av mina älskade kusinbarn
och käraste moster kommer!

Det ska bli så fantastiskt mysigt!!!!!
❤❤❤

På lördag ska vi gå på julmarknaden på Jamtli =)






RSS 2.0