Rösta rätt!

Eftersom min blogg handlar om allt möjligt
lägger jag in ett politiskt inlägg
såhär inför stundande riksdagsval!

Jag vet precis vad jag tycker om saker och ting
men jag har svårt att fokusera och få till en bra text
därför länkar jag till en mycket bra och läsvärd sida:

www.kickanwicksell.se

Där kan ni läsa om väldigt viktiga saker
och det är dessutom väldigt bra skrivet och formulerat.
Absolut att läsa nu i valtider
men även annars!

Vem detta är?
Jo
det är en mycket klok tjej
som innerligt engagerar sig i alla människors lika värde.
Hon kämpar för rättvisan
och debatterar på ett sätt som är helt fenomenalt!
Ja, och så är hon ju min kusin oxå ;-)



Känner ni igen henne?
Mest troligt!
Hennes politiska engagemang och fenomenala texter
bör inte undgå någon!



Mycket valreklam som trillar ner i brevlådan nu.
Det mesta åker i pappersåtervinningen
men reklam från ett rasistiskt parti får mig att må illa
det hör inte ens hemma i pappersåtervinningen
så det eldade jag upp!
Fy fan vilka svin!





1 år

Idag är det exakt ett år sen jag fick beskedet från försäkringskassan
att jag är beviljad personlig assistans.

Jag kommer exakt ihåg när vi fick beskedet.
Jag och mamma hade varit i stallet
och satt i bilen påväg hem.
Mammas telefon ringde.
Hon brukar inte svara när hon kör
men av någon anledning så tog hon upp telefonen och svarade.

Det var min handläggare på försäkringskassan som ringde
och hon meddelade att jag är beviljad assistans dygnet runt.

Vi blev ganska chockade båda två
även om chocken var positiv
så sen minns jag inte något mer av den dagen.



Vi trodde då att allt jobbigt var över
men så var det inte.

Jack fick inte bo kvar i min fina lägenhet
som jag just hade bott in mig i
och jakten på bra assistenter började.

Jag var i mycket mycket dåligt skick.
Jag hade många förändringar framför mig
och även om dom flesta var positiva
så blev situationen allt för jobbig.
Jag försökte vid flertalet tillfällen
att ta mitt liv.

Självmordsförsöken var mycket mycket allvarliga
och ytterst nära att lyckas
speciellt det sista.

Jag låg medvetslös på IVA.
Dom fick mitt hjärta att börja slå igen
men jag andades inte.
Jag andades inte själv på 7 timmar.

Jag använde all min kraft till att försöka avsluta mitt liv.
Idag
1 år senare
kan jag se tillbaka på ett mycket arbetsamt år.
Men jag ser ljuset i tunneln nu!
Jag kämpar lika hårt!
Jag använder all min kraft,
för att överleva!






Ångest

Bra dag.
Ändå fylld av ångest.
Varför?


I ansökan om förlängt lpt som överläkaren skrev
står det för första gången
inte något om att jag lider av en allvarlig psykisk störning.
Utan om min stresskänslighet och andra svårigheter.
Det känns bra.
Även om den sakkunnige läkaren som lämnade sitt utlåtande
på rättegången sa
"Ellen Hamnarström liter av en MYCKET allvarlig psykisk störning "

I ansökan står oxå att det inte går att utesluta
iatrogen faktor.
Det vill säga
att det kan vara vården som jag har fått
som har gjort att jag mår mycket sämre!
Det stämmer väldigt bra tycker jag.
Om jag hade fått rätt diagnos
Aspergers syndrom/autismspektrumstörning
och posttraumatisktstressyndrom
direkt
helst när jag var liten
men absolut när jag kom i kontakt med psykiatrin
så hade jag inte felbehandlats i typ 7 år.
Det var verkligen förödande för mig!

Han håller dock fast vid att jag har en
emotionellt instabil personlighetsfattig.

Det är helt fel.
Jag har gjort en mycket grundlig och noggrann
utredning på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå
och dom såg inga som helst tecken på det.
Utan Aspergers syndrom/autismspektrumstörning
anorexia nervosa
och posttraumatisktstressyndrom.


Han skriver oxå
"Medecinering av sekundärt värde"
Det stämmer oxå bra tycker jag.
Jag behöver rätt stöd och hjälp
inte massa mediciner!

Nu är det ju som det är
men om jag hade fått rätt diagnoser ifrån början
och därmed rätt vård
så hade jag inte haft dom här medicinerna idag.





Hey! Anything can happen! In the Happyland.....

Det har varit fullt upp den här veckan
med både inplanterade och icke inplanterade saker
därav har jag varken haft tid eller ork att blogga.

Jag har fortsatt att fixa i stallet
eftersom jag inte har kunnat rida.
Båda hästarna är nu badade och fina.
Hovarna är nyfixade och Robin är nyklippt.
Så nu är det bara att köra på med träning =)

I onsdags hade jag
ÄNTLIGEN
tid hos min kiropraktor.
Skönt!
Fått lite lindring av smärtorna iaf.

Rättegång i torsdags.
Det gick ok.

Milton har varit lite krasslig
så det har blivit några turer till djursjukhuset :'(

Huuu, det gör så ont i mitt hjärta när någon av mina
älsklingar inte mår bra :'(
Rädslan att förlora någon av dom
går inte att beskriva med ord :'(

Snälla håll tummarna för min lilla älskling ❤






Det är alltid full fart runt mig, uppenbarligen.
Min nyaste assistent konstaterade härom dagen
att en dag på jobbet kan innebära
i princip
vad som helst!




Myskväll

Idag har det ösregnat typ hela dagen och
prinsarna blev veccinerade
så vi tog och storstädade i stallet!

Det blev sååå fint =)







Nu är det myskväll som gäller!

Ännu en underbar dag på hästryggen






Bra dag i stallet!

Idag var det en alldeles underbar dag i stallet.
Jag njöt verkligen varje sekund!
Jag är så oerhört tacksam att jag har mina älskade ponnyprinsar.
Dom ger mig så mycket glädje och kärlek.

❤❤❤

Hemma har jag lille Milton
som ger mig minst lika mycket glädje och kärlek ❤

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad,
mitt i allt elände.





Läkarsamtal

Igår hade jag läkarsamtal.
Min ordinarie läkare har semester
så jag träffade en för mig ny överläkare.
Jag var som vanligt grymt nervös innan.
Jag tycker att det är jobbigt med läkarsamtal
för ofta får jag jobbiga besked och många läkare har en dålig attityd.
MEN
det här kan vara den trevligaste läkaren jag mött
ever!
Han var lugn.
Han tog sig tid att prata ned mig. Ingen stress.
Han var pedagogisk och ödmjuk men ändå bestämd.
Han hade absolut inte någon översittarattityd
och utnyttjade absolut inte sin position på något negativt sätt.

Det kan vara det bästa läkarsamtalet jag har haft
ever!

Jag fick dock besked att han kommer att ansöka
om förlängning av mitt lpt.
Det kom inte som någon överraskning direkt
och jag är med på resonemanget
så det känns okej.
Vi möts i rätten på torsdag.

Jag fick dock oxå en "varning" angående innehållet i inlägget
"Grov misshandel = vård!?"
Han sa att jag jan bli anmäld för olaga hot!?
Men vänta nu här!!?
Jag har inte hotat någon.
Jag har inte i skriften uttalat att jag ska göra
det mina känslor säger.
Till skillnad från don som misshandlade mig
skulle jag aldrig göra en annan människa illa.
Kanske svårt för dom att förstå
eftersom dom är kapabla till det!?
Jag gör skillnad på tanke och handling.
Jag skulle aldrig kunna tappa kontrollen
och skada någon annan än mig själv.

Om dom som förövare
skulle anmäla mig
som offer
hur långt skulle dom inte söka dig då
ytterligare!!?
Det vore ju skulle man kunna uttrycka det som
höjden av låghet ^^






Back in the building

Igår hade jag väldigt svårt att somna.
Jag är så fullproppad med mediciner så att det borde
vara en omöjlighet att vara vaken.
Men icke!

Jag märker stor skillnad på hur medicinerna verkar
beroende på hur stort ångestpåslsg jag har.

Igårnatt var det inte någon som jag är direkt rädd för som jobbade,
men ändå var jag så spänd och ångestfylld.
Jag tror att det var för att jag är tillbaka här
som ångestpåslsget kom.
Tillbaka i sjukhussängen
bakom dom låsta dörrarna.
Blä.



Idag har det i alla fall varit en bra dag.
Jag har tillbringat många timmar i stallet hos mina prinsar
och det gör mig på så bra humör!
Resten av tiden har jag varit hemma
och där har jag ju oxå en liten prins som får mig att må bra :)





❤❤❤






Hemma igen

Nu är jag hemma igen.
Åter till vardagen
dvs kvällar, nätter och förmiddagar på avdelningen
och utevistelse på dagen.

Flera dagar i förväg gruvade jag mig för att åka hem.
För att måsta tillbaka hit, till avdelningen.
Bara tanken på det gav mig svår ångest.

När jag satt i bilen och vi rullade in i stan fick jag
hjärtklappning.
Fastän att vi först skulle åka både hem till mig och till stallet
innan det var dax att kliva innanför dom låsta dörrarna.

När jag var på semester tog jag extra medicin
vid ETT tillfälle.

För att klara av vardagen här hemma
att vistas på avdelningen osv
behöver jag mer eller mindre dagligen ta
stora mängder narkotikaklassade läkemedel.

Det är skönt att vara hemma hos hästarna ❤
Men jag saknar att surfa runt på min donut på havet.






Bebismyyys ❤

Idag har jag myst med mitt underbara
älskade lilla kusinbarn.
Kärlek ❤









Grov misshandel = vård !?

Nu är sommaren snart slut.
Jag njuter av dom sista dagarna här vid havet.
Eller njuter och njuter.
Jag lider av svår somnareärsnartslutångest.
Den fina tid vi skulle ha tillsammans här i sommar
har redan varit.
Ett helt år till nästa Järnässesong :'(

OCH så va det ju så att jag har haft svårt att njuta i somnar
överhuvudtaget
pga dom svåra smärtorna som jag har.

Jag har nå så mycke jävulskt ont
att jag skulle kunna döda dom som gjorde det !!!

Två av dom som gjorde det har jag inte sett till
på avdelningen på x antal månader
men en är fortfarande kvar.
Varje gång jag vet att han ska jobba
tar jag extra mediciner.
För det första för att jag är

---> LIVRÄDD <---

Men oxå för att jag är nå så jävulskt förbannad
att jag skulle vilja hoppa på den jäveln
klösa ut hans ögon
krossa hans skalle mot betonggolvet
och tala om va fan han har ställt till med!!!!!

I alla år har jag alltid krupit undan, gjort mig osynlig
och tagit på mig all skuld.
Men inte nu.
Jag blev nerslagen, det blev jag.
Jag blev ordagrant "grovt misshandlad"
vilket bakom dom låsta dörrarna ordagrant kallas för "vård"?!?!
Men jag har slutat gömma mig!
Jag har kravlat mig upp.
Jag sträcker på mig så gott det går med min onda kropp,
sätter ner foten och talar om att
det är inte okej att behandla mig så !!!

Jag tänker driva det här så långt det bara går
för jag har fått nog nu!!!

6 månader efter denna händelse
vet jag inte hur jag ska stå, sitta eller ligga
för att det ska göra minst ont.
Jag har ständigt en smärtpuls på säkert 200 :(

Jag har så ont helatiden
att jag inte vet vart jag ska ta vägen !?!?






Sommar sommar sommar!

Det är verkligen underbart väder här!
Jag solar och badar hela dagarna!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag.
Jag skriver ju både om väldigt roliga och bra saker i mitt liv
och om väldigt jobbiga saker.
Jag skriver ju om allt möjligt faktiskt!
Vad är just DIN favorit "kategori"?


Bjuder på några bilder ifrån dagen.








Semester, igen!

Nu är jag i våran sommarstuga vid havet igen :)
Bortsett från all fysisk och psykisk smärta som jag ständigt har
så har den här sommaren varit väldigt bra.
Först utställning med Trigger.
Sen semester.
Sen utställning igen
och nu semester igen!
Och vädret är ju oxå toppen!!

Igår fick jag äntligen äntligen träffa lilla Miranda ❤
Mitt kusinbarn.
Det var så fantastiskt!
En alldeles magisk total lyckokänsla ❤

Igår var hon exakt 10 dagar gammal.
Mitt andra kusinbarn
Allan
som idag blir hela 4 månader
tiden går så fort!!!
Träffade jag oxå för första gången när han var exakt 10 dagar gammal ❤

Nu har jag två små kusinbarn
och det känns alldeles fantastiskt ❤❤❤

Synd bara att jag bor så långt ifrån dom :(
Men jag vill verkligen hälsa på dom båda ofta.
Så fantastiskt att få följa dessa små hjärtan i deras utveckling och
hur dom upptäcker världen.








GULDFEBER

Utställning i Noraström med Triggis igår.
Och
DET GICK SÅ GALET BRA !!!

41 POÄNG och GUUULD !!!!!

1:a i sin klass
och näst högsta poängen på hela dagen!!!

Han fick endast 1 poäng mindre
än en mycket välkänd hingst som är suuuperfuuuperfin!

Heeelt galet!
Jag höll på att svimma när jag fick
hans poäng och den blå/gula rosetten!!



Jag är sååå lycklig, stolt och tacksam ❤

Packat och klart

Nu är allt packat och klart inför imorgon.
Trigger är nybadad och fiffad.
Väckarklockan ringer kl 03.30 imorgonbitti.
Härligt att vara tillbaka i hästvärlden igen ;-)
Hoppas att Trigger har vilat sig iform
eftersom att jag inte har kunnat träna något pga foten.
Det får vi se imorgon! =)






RSS 2.0