Tunga dagar

Det har varit en lång rad av tunga dagar.

I måndags hade kommunchefen och landstingschefen kallat till möte @Prinsessans Plejz.
(Dom tunga dagarna hade varit många redan innan det).
På mötet deltog samma personer som på SIP-mötet.
Det första konstiga var att vi skulle ses så tätt inpå, trots att vi beslutat att datum för nästa möte skulle vara den 24/4.
Inte långt efter att vi satt oss ner runt bordet brakade det lös. Kommunchefen betedde sig på ett FRUKTANSVÄRT OTREVLIGT OCH HELT OACCEPTABELT sätt.
Han drog in alla mina resurser från kommunens sida!!!??
Och han uppträdde fffffruktansvärt otrevligt och på ett HELT oacceptabelt sätt.
Alla tappade hakan.
What!!!?? ^^

Det var mycket länge sedan som jag blev behandlad på det sättet.
HALLÅ DET ÄR 2013 !!!!!
Forskningen har gått frammåt !!!!!
Samhället har gått frammåt !!!!!

Han är inte en sådan som bryr sig om sådant. Han vill ha MAKTKAMP.

Jag orkar inte bry mig om honom mer.
Han kommer få sitt straff från högre makter om man sängar så.


Nästa grej som hände var att den av boendepersonalen som har tillträde förbjudet till min lägenhet tog deras nyckel och stormade in i min lägenhet.
Jag hann gömma mig på ett hemligt ställe och hörde hur hon, medans hon letade efter mig, pratade hotfullt, och det sista hon sa innan hon gick var med en mycket hotfull röst "Jag kommer tillbaka!!!"

Jag blev LIV RÄDD.
Hon och hela situationen påminnde mycket om en (jävla) kärring på ett familjehem som jag bodde på och hon både misshandlade mig, slog sönder mina saker och hotade att döda mina djur.

Åter till nutid, jag reglade för dörren så att handtaget inte gick att trycka ner så att hon inte skulle kunna ta sig in.
När hon stog och ryckte i handtaget blev jag så jävla rädd att jag sprang in till köket och hämtade en kniv och satte mig hos kaninerna, beredd att försvara dom.

Hon lyckades inte ta sig in, tack och lov.
Och en stund senare kom en av "mina" och jag kunde andas ut.

Så till gårdagen. Jag har fått ett visst förtroende för två stycken av boendepersonalen och det känns ok att ha dom i lägenheten både dag och natt.
Igår kväll och natt skulle en av dom ha jobbat men hon kom kl 20 avtalad tid med min medicin och meddelade att hon INTE skulle jobba natten!!!??

Det blev ett jävla kaos. Hon åkte ut och så tänkte jag att nä nu får det vara nog, det här kommer aldrig att funka. Och jag bestämde mig för att ta mitt liv. Ledsen på samma gång jag vill ju så gärna att det ska funka men det hade varit så mycket strul sista dagarna att jag kände att jag inte orkar mer.

Jag misslyckades, med att ta livet av mig. IGEN !!! Jag kan inte ens det !!!

Vaknade av att en av "mina" ruskade liv i mig. Det var i morse.
Jag var ledsen och frustrerad. Glad att hon var där, ledsen för vad jag försökt göra, ledsen för att jag misslyckats, men samtidigt glad...

Kort därefter kom två poliser in genom dörren. Jag var handräckt =(

Skrik gråt och panik och nu sitter jag här bakom låsta dörrar igen =(

Planen är dock att jag bara ska sova här inatt, eftersom att hon som ska jobba hos mig inatt vägrar, och imorgon kommer en av "mina" och hämtar hem mig.

TACK för att du fanns hos mig imorse, när polisen kom och för att du följde med hit och stannade hos mig ❤




Skärtorsdag, sorgens dag

Det var på skärtorsdagen för två år sedan som min älskade älskade underbara Knasen rycktes ifrån mig.
Det är den absolut värsta dagen i mitt liv.

Saknaden är oändlig.

I will always love you ❤



VIP-möte!

Närå ja bara skoja. Det var ett SIP-möte.
SIP = samordnad individuell planering.
Detta görs då patienten, dvs jag, får hjälp från både landstinget och kommunen.
Medverkande på mötet @Prinsessans Plejz var Me, I and Myself, chefen från landstinget, chefen från kommunen, "mina" två sjuksköterskor och mamma.
Oh herre, det verkar som att någon har missat något.
Någon = chefen från kommunen.
Något = att det är Ellen vi har att göra med.
Ellen = kind of speciell...
Ellen = kind of different...
Ellen = kind of complicated...

"Det mest komplicerade av dom mest komplicerade fall som kliniken någonsin har haft."
Enligt chefsöverläkaren. Och det säger väl sitt kan jag tycka.
Kanske inte någon som informerat honom (kommunchefen) om detta ^^
Ja jösses han har mycket att lära.....



Som ni vet är det en av boendepersonalen som har tillträde förbjudet @Prinsessans Plejz. Och härom dagen klampade hon RAKT IN !!??
Vad ska man säga? Jo, hon får ÄNNU en skarp varning och nu är det dax att hon får böter för varje överträdelse hon gör.
Jag ska upplysa henne om att för varje överträdelse hon gör blir hon skyldig mig en Monster High docka. (Hoppas det blir många överträdelser.....)

Suck. Det känns som att jag snart inte kan ha med boendepersonalen att göra över huvud taget... :-/



Mina nya byxor ❤


Stallhäng

Stallhäng med mamma och ponnypojkarna ❤

En bild säger mer än tusen ord, tre bilder borde då säga mer än tretusen ord!(?)



Upp, och ner

När dom påbörjade sondmatningen kände jag ganska fort att jag mådde bättre.
Yrseln och svimmfärdigheten försvann och även ångesten och depp minskade kraftigt.
Det höll i sig i ett par dagar och nu är det jobbigare igen.
Inte lika jobbigt som innan men det var så skönt dom där dagarna jag mådde bättre.



Vårtecken

Eftersom jag sitter stilla mycket mer nu, på grund av att jag är kopplad till sondpumpen x antal timmar per dag så har jag plötsligt mer tid att hinna blogga.
Skulle vilja blogga mer annars oxå men tiden och orken räcker inte alltid riktigt till.

På tal om vårtecken som jag skrev om i ett tidigare inlägg så har mitt tydligaste vårtecken kommit nu, för några dagar sen ---> mina hästar fäller.
Robin har ju inte så mycket päls att fälla eftersom han är klippt. Men Trigger däremot har ju vääääärldens vinterpäls, som nu ska bort.
Undrar om det kommer finnas nån häst kvar när all tjock päls är borta??

Idag var det Triggers tur att bli fiffad.
Jag (och mamma) gjorde om alla hans flätor och jag använde mig oxå av min alldeles speciella "Ellens magic spray" ;)



Stora framsteg, trots allt

Ja trots att jag ligger här med en sond i näsan så kan till och med jag själv se vilka enormt stora framsteg jag har gjort.

Jag har haft sonduppehåll sen i början av sommaren, och det är rekordlänge någonsin.
Jag har ett hem, som jag dessutom får bo i ;) (med personal dock men ändå :) )
Jag ligger här hemma i soffan och kollar på TV medans pumpen går och sondnäringen rinner ner i min mage,
istället för att ligga fastspänd i bältessängen, alternativt att fyra pers tvångshåller mig, bakom låsta dörrar för att ha någon som helst chans att få i mig sondnäringen.

Jag är stolt över migsjälv! =)



Albin is here!

Jag har ju berättat tidigare att jag mår sämre. Jag har oxå fått svårare och svårare att äta och jag har tappat endel i vikt så idag satte dom en sond.
Eller dom och dom. Vi åkte in till avdelningen och en läkare kom för att sätta sonden men hon misslyckades x antal gånger, är jag förvånad? Not. Det är skamligt att läkare inte kan sätta en sond! Hon höll typ på att sticka hål på min hjärna kändes det som, så det slutade med att jag fick sätta den själv. Som vanligt.

Sen tog vi med oss allt pick och pack hem. Puh, vill inte vara en sekund längre än nödvändigt på det där stället!

Eftersom det är första gången som jag sonads hemma så var det lite att få ordning på. Men nu är det klartt!

Tack snälla ❤ som fixade med allt trots att det blev lite akut!

Nu har jag just fått första omgången så jag känner mig l i t e sprickfärdig :-/



The darkness

Ångest smärta depp ångest smärta depp.....



RSS 2.0