Som att gå rakt in i en betongvägg, ramla baklänges och slå huvudet hårt i betonggolvet

Ja så var det att komma hem.
Som att gå rakt in i en betongvägg, ramla baklänges och slå huvudet hårt i betonggolvet.

Tillbaka till verkligheten.
Tillbaka till allt strul med försäkringskassan, kommunen, landstinget osv.

JAG BLIR GALEN !!!!!


Under semestern kunde jag tack och lov koppla bort det och det var jätteskönt.
Men det hade nog inte fungerat om jag hade stannat längre, eftersom ångesten var ganska påtaglig dom sista dagarna hade det nog slutat med en katastrof.


Igårkväll, ångest from hell. Som tur var var jag på avdelningen, annars vet jag inte hur det hade gått.
Jag var så fullproppad med starka mediciner att jag var helt borta, trött och snurrig, men ångesten höll sig kvar.
Vet att en sjuksköterska som jag tycker mycket om satt hos mig. Jag sa inte till någon hur dåligt jag mådde, men för henne kan jag inte dölja något hur mycket jag än försöker, och det är väl tur det i såna lägen.
Minns inte så mkt eftersom jag var så borta, men vet att jag, i fyllan och villan, träffade min advokat inför förhandlingen imorgon.

Jag är helt slut. Har inga krafter kvar.




Fråga och svar

Fråga:
"Får du någon behandling för din anorexi, eller andra problem som du har, jag tänkte liksom ska du ha sond resten av livet?
Handlar det mest bara om att skydda dig ifrån dig själv?"

Svar:
Jag går i psykoterapi en gång i veckan. Det har jag gjort i 8 år och det har varit/är väldigt givande för mig.
Det hela handlar om att jag ska få det stöd som jag behöver, för att jag ska må så bra som möjligt och därmed minskar mitt dåliga mående.
Mitt tillstånd är dock varaktigt och går inte att behandla bort. Jag kommer att få leva med mina svårigheter hela livet. Men som sagt, får jag det stöd som jag behöver så blir min livssituation lättare och jag får ett värdigare liv.
Jag bedöms behöva ha ständig övervakning eftersom mitt mående kan skifta snabbt, även när jag har det bra, och leda till ett livshotande tillstånd om inte åtgärder vidtas.
Sonden kommer jag nog att få leva med, till och från i alla fall.
När jag mår bättre går det lättare att äta och jag klarar av att hålla mig över minimumvikten utan sonden.
När jag mår sämre klarar jag inte att äta själv så då sonads jag.
Jag har haft sond större delen av tiden dom senaste tio åren men innan den här omgången hade jag ett rekordlågt uppehåll, men när det började strula runt mig började jag må sämre och tappa i vikt.

I min vårdplan står klart och tydligt om/när jag ska sonads.
Jag ska hålla mig över en viss minimumvikt, som dock är långt långt ifrån normalvikt, och väger jag under två vägningar i rad påbörjas sondmatning enligt schema omedelbart.
För att bli av med sonden måste jag väga över minimumvikten i två veckor, samt äta alla måltider, inklusive mellanmål, utan anmärkning i minst en vecka.


Jag hoppas att du med detta fick svar på dina frågor!
Annars, fråga igen :-)




Frågor & svar

Du/ni får gärna ställa frågor!
Jag svarar gärna :-)
Om det är något som jag vill hålla för mig själv så säger jag det.

Ibland kanske jag inte svarar på en gång. Det är för att jag vill ha lugn och ro när jag skriver, så att det blir ett bra och korrekt svar helt enkelt :-)




Hejdå Järnäs

Nu sitter jag i bilen påväg hem efter en underbar semestervecka i vårat älskade Järnäs.
Jag tycker att det har gått över förväntan för min del.
Ångesten mm har funnits där, men inte alls så mycket som jag trodde att det skulle vara. Jag har dock tagit mängder med starka mediciner...
Senaste dagarna, igår och idag, har ångesten varit mer påtaglig, så det är kanske dax att åka hem.
Jag undrar hur det kommer bli att komma tillbaka till vardagen. Och jag undrar hur min framtid kommer att se ut, efter sista Augusti.
Frihet, eller rättspsyk?
Hur det än blir så har jag i alla fall haft en underbar Järnässemester!




Sol & bad

Jag njuter och njuter av vistelsen här i Järnäs.
Ångesten finns där, men har hittills varit kontrollerbar.
Jag tar dock mycket mediciner...
Men ändå, det har varit väldigt värdefullt för mig att få uppleva dom här dagarna.
Ligga i solen på den varma klippan och höra havet och måsarna.
Bada, dyka och simma, när andan faller på.
Och jag är omgiven av mina nära och kära.
Livskvalité.
Något som jag inte får uppleva så ofta.
Imorgon är det dax att åka hem.





Om att vara liten i en för stor kropp (Önskeinlägg)

Jag har fått frågan om jag kan berätta mer om att min ålder uppskattas till mellan 0 och 5 år. Hur det visar sig osv.

Visst kan jag det!
Jag ska försöka i alla fall!


Min ålder uppskattas till mellan 0 och 5 år, beroende på hur jag mår.
Min hjärna fungerar som på ett barn i den åldern.
Jag tänker, känner, reagerar och har behov som ett barn i den åldern.

Det har delvis att göra med min funktionsnedsättning, men det har oxå att göra med att jag blev utsatt för trauman då jag var väldigt liten.
Hjärnan lixom slutade att utvecklas då. Kroppen fortsatte att växa, men "jaget" stannade kvar vid den åldern då jag utsattes traumana.

Hur det visar sig är svårt för mig att beskriva. Jag är jag och jag vet inget annat. Jag vet inte hur jag borde vara, med tanke på hur många år jag har existerat på jorden.
Men jag kan berätta ur min synvinkel.

När jag ser folk i min biologiska ålder, som är gift, har hus, barn, familj, jobb och lever ett vanligt vuxenliv kan jag inte på något sätt se några likheter eller känna igen mig i det. Det är ett helt främmande liv för mig.
Men när jag ser barn däremot, i åldern 0-5 år, då känner jag precis igen mig! Det är så jag är! Dom är som jag!
Jag tycker till exempel inte om att göra vuxensaker, jag vill hålla på med mitt!

Jag har förstått att det är svårt för andra att förstå, att en till synes vuxen människa inte är det, utan är ett barn!
Det blir väl ännu svårare för dom att förstå, eftersom jag kan göra vissa vuxensaker, som tex att läsa o skriva, men fortfarande så är jag det där lilla barnet, även fast jag har lyckats lära mig att härma ett vuxet beteende i vissa fall.





Jag njuter!

Sorry att jag inte har uppdaterat bloggen så bra.
Det är som sagt jättedålig internetuppkoppling här i år, fast jag försöker inte hela tiden, jag har fullt upp med att koncentrera mig på att existera MEN jag njuter oxå väldigt mycket. Det är så fantastiskt underbart att vara här!

Dom första dagarna var det kallt och blåsigt, men sen har vädret blivit bättre och bättre dag för dag.
Dom senaste dagarna har jag mest solat och badat BIG SMILE =)




SEMESTER

Nu är jag på semester !!!
I våran sommarstuga =)
Det känns helt underbart att vara här!

Internetuppkopplingen här är väldigt dålig tyvärr, så jag vet inte hur det kommer gå att uppdatera bloggen :(
Jag hoppas det kommer gå iaf, för jag har endel att skriva :)



Tårar i massor :'(

Nu har alla mina tre underbara gått på semester.
Den sista gick idag.
Vi hade en fin dag.
Hon hämtade mig på avdelningen kl 8 och då åkte vi hem och åt mysfrukost och sen åkte vi till stallet och släppte ut prinsarna, i regnet -_-
Hem och måla naglar och äta lunch och sen satt vi i soffan en lång stund.
Jag sov i hennes famn i 45 min tro jag.
Och sen var det dax att säga hejdå och jag grät och jag grät och jag grät, fast jag vet att hon kommer tillbaka men det känns så länge :(
Fr o m nu tills nästa måndag är det inga av "mina" som jobbar.
Det är EN vecka på hela sommaren som dom har semester samtidigt, resten byts dom av. Men det känns jätteläskigt att vara utan dom en hel vecka :(
Men jag ska ju, om allt blir som planerat, oxå åka på semester så jag borde inte märka så mycket av det, men det känns ändå läskigt :(




Aj!

Hur lyckas jag??!!
Nu har jag stukat fingret =(
Aja, tur jag bor på ett sjukhus numer så dom bara behöver lyfta luren så kommer en läkare...
Men han sa att det skulle ta TVÅ VECKOR (!!??) innan fingret är bra igen!
Tur att jag ska på semester.
Inge kul att va i stallet och inte kunna rida. Jag logerade idag och det går ju bra en dag, men inte två veckor :P





Permissionen beviljad!

Jag fick precis veta att permissionen som jag sökte blev beviljad!
Det betyder att om allt går som planerat så drar jag mamma o ninisarna på semester på lördag! B-)




Svar på fråga

Fråga:
Varför kommer du att få vara på rättspsyk resten av livet?
Kan dom verkligen fatta ett sånt beslut?
Vad har du gjort för att dom ska kunna fatta ett sånt drastiskt beslut?
Hur gammal är du?
Det måste ju finnas något annat alternativ?

Svar:
Jag har varit på rättspsyk i ett antal år, på grund av att jag bedöms som "särskilt vårdkrävande", jag är extremt farlig för mig själv. Dom håller mig där för att hålla mig vid liv. Var sjätte månad omprövas beslutet i rätten, men då mitt tillstånd är livslångt har dom underlag för att hålla kvar mig där år efter år.
MEN det finns ett annat alternativ. Jag har blivit då pass "bra" att jag kan vistas utanför dom låsta dörrarna, i hemmet, men måste ha övervakning dygnet runt. Hittills har psykiatrin bidragit med personal till det men fr o m 1/9 har dom dragit in dom insatserna.
Utredning pågår hos försäkringskassan och kommunen om beslut att få bemanna upp med övervakning men det är högst oklart om/när det blir aktuellt.
Det som återstår är då återigen att "bo" på rättspsyk.

Jag har existerat många många fler år på jorden än vad jag är.
Min hjärna fungerar som på ett barn. Jag tänker känner reagerar och har behov som ett barn.
Min ålder uppskattas till mellan 0 och 5 år, beroende på hur jag mår.




Snälla ge mig!!

Dessa Monster High dockor önskar jag mig i nuläget!



Snart är hon min!

Jag har beställt en ny Monster High docka! Eller rättare sagt, en kompis har beställt den åt mig =)



Sökt permission!

Jag har sökt permission för att åka med mamma till våran sommarstuga. Där kommer oxå min bror, moster och kusiner att vara.
Jag längtar så!



Smärta!

Jag har fullt upp med att försöka överleva stund för stund, därför blir det inte så mycket bloggande, hoppas ni har överseende med detta.

Försäkringskassan ska fatta ett mycket avgörande beslut gällande min framtid.
Fattar dom "rätt" beslut kommer jag att få ett bra och värdigt liv. Mina svårigheter kommer jag ju ha kvar, dom går ju inte att trolla bort. Men som sagt så kommer jag att få ett så bra och värdigt liv som är möjligt för mig.

Fattar dom "fel" beslut kommer jag att tillbringa resten av mitt liv på rättspsyk.
Det är helt sjukt. Mördare och våldtäktsmän döms i BÄSTA fall till livstid, vilket är MAX 12 år.
Jag kan dömas, utan att ha begått något brott, till livstid, och då är det inga (jävla) 12 år vi pratar om utan HELA MITT RESTERANDE LIV !!!!! =(

Mycket som snurrar i mitt huvud nu och varje andetag känns tungt. Lyckas dock njuta av små bra stunder ibland.




Filmtips

"I rymden finns inga känslor"

Alla som inte vet vad Asperger är eller hur det är att ha Asperger borde se denhär filmen, det stämmer precis!
Förutom att allt inte behöver handla om rymden och runda saker, alla har ju sitt eget specialintresse!



What a day -_-

När jag kom till stallet imorse fick jag inget gomorrongnägg av Robin. Mycket märkligt.
MEN när jag kom in i stallet och kollade in i hans box såg jag varför!
Hans vattenhink hade ramlat ner =( och han stog blick stilla tätt intill väggen till Trigger. Stackars liten.
Jaja ut med ponnysarna och sen in till kliniken för terapi.

Efter terapin var jag ganska upprörd. Det är jobbigt nu och det blir lixom ännu jobbigare när man pratar om det.
Väl hemma igen damp posten ner genom brevinkastet.
Ett brev från försäkringskassan.
Inga goda nyheter bara massa krångel.

VA FAAAAAN !!!!!

Mamma kom och vi åkte till stallet.
Kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Jo, lösgalopperade prinsarna och körde lite frihetsdressyr.
Trigger har verkligen fattat grejen med det nu och tycker det är superkul! Gör som Robin, alla trix han kan på en gång och sen tittar han på mig och vill ha godis. Haha sötis!

Robin som brukar vara jätte på var inte alls med på noterna.
Tro han fortfarande var lite traumatiserad av incidenten med vattenhinken stackarn.

Nu är jag på avdelningen eftersom ingen jobbar hos mig inatt.
Sen dröjer det förhoppningsvis en vecka innan jag måste va här igen. Om ingen bli sjuk förstås.


Dagens outfit


Dagens aktivitet: Bada!!! :D


Stallgänget ❤

Jag vill bara tala om att jag har mina ponnyer på världens bästa ställe!
Hos en underbar familj på en gård tio minuter från stan.
Alla är så himla glada och snälla och alla hästar är glada och snälla.
Dessutom är det ett suuuperfint stall, stor fin ridbana och stora fina hagar.
I omgivningen finns tusen fina ridvägar, för dom som hittar.. ;-)
Ja, bättre än såhär kan man inte ha det!

Tack snälla underbara familjen Körner/Wasteson för att jag får vara hos er, och tack alla ni andra som är där you make me feel happy :D




En bra helg, trots allt

I helgen var första planerade tillfället som jag skulle sova på avd.
Jag har varit nervös för det ända sen jag fick veta det och ju närmare det blev desto nervösare blev jag.

Målade upp värsta scenariot, jag har ju tillbringat 10 år här så jag vet ju hur det går till...
Tänkte att jag skulle bli triggad så jag flippa ur och sen måsta ligga i bältessängen hela sommaren. Hejdå sommar, hejdå frihet...

I fredags var jag så sjuuukt nervös och när jag stog utanför dörren och ringde på trodde jag att jag skulle få en hjärtattack !!!
Men vet ni!?
Det gick bra!

När jag klev innan för dörrarna var det helt lugnt!?
Vi gick in på mitt rum och kopplade på Albin och jag satt till och med ute i dagrummet och kolla på film!
Sov helt ok.
Frukosten fungerade bra.
Sov en timme innan boendepersonalen kom och hämtade mig.
Hem.
Till stallet och tränade ponnypojkarna.
Hem, duscha o gosa kanin sen skjuts till avd igen.
Lika lugn kväll natt o morgon o sen hem igen och till stallet och igår sov jag hemma.
Har varit i stallet idag me såklart och nu är jag på avd igen.
Hoppas hoppas att det fortsätter att gå så här bra!




Svar på fråga

Fråga:
"Varför vill inte cheferna att du ska kunna bo hemma?"

Svar:
Det undrar jag mfl oxå.
När jag har frågat den närmaste chefen så har den hänvisat till sin chef. När jag har frågat den chefen har den hänvisat till sin chef osv osv.
Det verkar som om dom inte kan ge något svar. Vid något tillfälle sa dom att det är av ekonomiska skäl. Vilket jag då rakt inte förstår. Det är ju i sådana fall "billigare" att avsätta personal som är hemma hos mig, eftersom det kostar ca 8000 kr per dygn att ha mig på avdelningen.


RSS 2.0