Förhandling 2012-01-26

Så var det dax igen
för förhandling i förvaltningsrätten
angående min tvångsvård.

Direkt när jag kom in i salen
och såg skrynkelgubben med ruffsigt hår och glasögonen på näsan
visste jag att jag skulle bli nertryckt i skoskaften ordentligt.

Man lär sig ju...

Och ja, det blev väl som väntat.

Dom övriga försökte i alla fall att vara lite positiva mitt i allt elände
men så gick ordet till sakkunnige
alltså skrynkelgubben.

Istället för att bara konstatera att jag lider av en allvarlig psykisk störning
och tvångsvård är därför nödvändig
uttrycker han sig på detta sätt

".....visar på att patienten har en
MYCKET allvarlig psykisk störning
och den psykiatriska tvångsvården är fullständigt livsnödvändig.

Jaja, vad är väl en bal på slottet ^^

Men som sagt så har jag lärt mig hur han är
och att det inte spelar någon roll att dom övriga lyfter fram något positivt
så sågar han mig vid fotknölarna i alla fall.
Men nu för tiden är jag förberedd
och det tar därför inte lika hårt på mig.

Vi övriga fick lämna salen medans förvaltningsrätten överlade
i c:a 2 hela minuter
innan dom kallade in oss igen för att meddela domen.

--> Fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård <--

Det var ju helt väntat och kom inte som nån överraskning.
Men en förhandling mnåste hållas var sjätte månad,
för att granska att allt går rätt till vad jag förstår.

Domen känns helt ok.
När jag tar mitt förnuft till fånga så vet jag att jag inte klarar mig på egen hand,
det skulle kunna få förödande konsekvenser
och det vill jag ju egentligen inte!

Och min vård har ju förbättrats så oerhört mycket.
Nu får jag så mycket mer av det stöd och den hjälp som jag behöver!


 TACK TILL MINA UNDERBARA KONTAKTPERSONER PÅ AVDELNINGEN

NI ÄR BÄST !!!


Något som jag däremot brottas med
är att jag inte tycker att jag är värd det... =(


Det är skillnad på folk och folk, tydligen

.....vissa har en nyckel till dom två låsta dörrarna
som skiljer oss här inne från världen utanför.

Det är konstigt
vi är ju alla människor med samma värde
sägs det ju
men ändå är det något som gör att vissa har en nyckel
medans vissa är inlåsta.

Det är skrämmande hur denna nyckel kan leda till ett maktmissbruk i vissa fall.


Trött tröttare tröttast

Jag är så himla trött!

Jag drömmer så fruktansvärt mycket mardrömmar på nätterna
så när jag vaknar på morgonen är jag helt slut.

Jag masar mig upp till frukost
men hinner knappt svälja sista tuggan
förren jag är tillbaka i sängen igen
och somnar om.

Klockan tio ruskar personalen om mig
dax för mellis
och sen åter zzzZzzZZzzz.....

Försöker rycka upp mig till lunch
kamma håret och klä på mig!
Till stallet efter lunch
som i en dimma
och åter på avdelningen hinner jag knappt fram till sängen
BOOOM
zzzZZzZzzzzZZZz


Tröttheten kan bero på
att jag "glömt" att vila förrut
dålig nattsömn
blodbrist.


Igår när jag kom från stallet lyckades jag hålla mig vaken
och såg på film! =)

Jag tycker ju att det är lite ssscary att vara ute på avdelningen
så jag är mest inne på mitt rum
men med en trygg person tätt intill min sida
kunde jag igår se en hel film
och jag tyckte att det var kul! =)


Baksmälla

..... på grund av blodförlust...

Men jag får ju skylla mig själv.
Det var ju det jag ville
plåga mig själv.


Jag har gjort det igen

..... smittat och förgiftat ännu en underbar människa
med mitt utomjordiskapestvirus :p

Jag säger ju det
och det märker ni ju själva
att så fort någon bryr sig om mig och tar sig an mig
och jag börjar tycka om personen i fråga
jahapp
direkt smittad och förgiftad av det utomjordiskapestviruset som jag bär på
och smittar och förgiftar hela min omgivning med
särskilt personer som jag tycker om =(


Jag är HELT värdelös

Robin tänker då inte direkt alla dagar på att jag har asperger.
Som idag till exempel.
Jag planerar ju alltid i förväg vad jag ska göra
dagar, veckor...
Och det innefattar också hästarnas träning
såklart.

Idag tog jag in honom från hagen och skulle göra iordning honom
och då har hästjäveln gått och gjort sig illa
vrickat sig, stukat sig eller vad han nu har gjort
han är i alla fall tjock i ett ben.

* suck *

Luften går lixom ur mig
och jag blir helt handlingsförlamad.

Hallå Robin tänk på att jag har asperger
om du ska göra dig illa eller bli sjuk får du säga till några veckor i förväg !!!

Det går ju såklart inte
men gaaah vad jobbigt det blir för mig.
All planering faller om en grej felar.
Hela min värld rasar!


Nu när jag har återhämtat mig från den värsta chocken
och kommit över det handlingsförlamade stadiet
är ju såklart det viktigaste att Robin blir frisk igen.

Annars vet jag inte vad jag gör !?!?



Annars kämpar jag vidare med att acceptera att jag är den jag är.
Att jag behöver stöd och hjälp.
Att jag är värd det
och tillåta mig att ta emot det.

Det är svårt!

Jag vill vara normal
må bra
och klara mig själv.

Nu!

Hur svårt kan det va !?




För att beskriva kvällen finns bara ett ord

KATASTROF

Till en början mådde jag "bara" extremt dåligt.
Hade det funnits personal som jag har förtroende för
hade jag med största sannorlikhet bett om hjälp.
Nu gjorde det inte det
så istället blev det att jag straffade, plågade och hatade mig själv.

Till en början ville jag bara straffa och plåga mig själv
men efter personalens fruktansvärt dåliga bemötande vill jag bara dö.

Men jag ska försöka att stå ut till imorgon.


You are allways on my mind

Mina ögon kan tindra

Mina läppar kan le

Men sorgen i mitt hjärta

kan ingen se


JAG SAKNAR DIG SÅ !!!




Helt otroligt

Jag har träffat en person som förstår sig på mig.

Kännslan är obeskrivlig.

Jag trodde ALDRIG att detta skulle hända.


Skäggiga damen har slutat röka !?

Ja! Det är sant!
Hon har slutat röka, skäggiga damen!

Herre gud, hur ska det här gå??
Vad ska hon nu tjata om??

Ingenting kommer någonsin mer att bli sig likt här på avdelningen
eller..... ?


Fortsättning följer...


Hallå Julen kom tillbaka!

Igår var det Tjugondag Knut och Julen är slut
(för länge sen).
Jag som älskar julen
men i år hann jag lixom inte med känns det som.

Hallå Julen kom tillbaka !!!

Jag tycker att vi ska börja om från första advent
eftersom jag knappt inte minns något alls av December =(

Redan i början av December hade jag dragit ner på maten ordentligt,
för att slippa känna...
Den där lilla jävla ungen!
Som sagt så minns jag knappt inte något alls av December
och lagom till Jul var det tvärnit med maten,
jag kunde inte ens dricka vatten.
På Annandagen orkade jag knappt röra mig och sondmatning påbörjades.
Jag hade lyckats lura alla
inklusive mig själv
att allt var bra och att jag åt som jag skulle
ända till jag totalkraschade.
Igen.

Nu äter jag för det mesta själv
och sonden används bara vid enstaka tillfällen.
Men det är jobbigt med alla kännslor som kommer.
Igårkväll var jag fruktansvärt ledsen och frustrerad,
inte över något speciellt utan bara rent allmänt.
En gråt och skrik attack låg och lurade
men den kom aldrig utan det slutade med att jag dödade en stol...
Personalen överväger starkt att anmäla mig till
Världens Starkaste Man!
-_-

Tack
till den sjuksköterska som kom in på mitt rum
och inte larmade eller på något annat sätt tillkallade mer personal
utan bara lugnt tog mig i famnen och kramade och tröstade.
Tack!



Bra dag!

Helgen fick jag tillbringa på avdelningen
eftersom min kropp tog endel stryk efter fredagens äventyr.
Jag blev ju rejält nedkyld
och mitt hjärna slog inte som det skulle...

I måndags fick jag följa med mamma till stallet.
Lycka!
En timmes barbackaskrittur i skogen
härligt men hu så kallt!

På tisdagen fick jag oxå följa med mamma till stallet.
Jag skulle kunna vara i stallet och pyssla huuur länge som helst!

Igår hade jag personal med mig.
Vi pysslade med Robin,
jag red
och sen satt vi och paratade en hel del.
Det är så mycket lättare att prata om jobbiga saker utanför avdelningen,
för här är det så mycket annat som stör.
Jag blir påverkad av stämningen på avdelningen,
det är stökigt och det blir ett extra stress och ångestpåslag.
Personalen har tio till patienter att ta hand om
plus en massa andra arbetsuppgifter.
Utanför avdelningen blir det lugnare,
jag kan fokusera på mig själv och det blir lättare att känna och prata.
Givetvis måste jag ha någon som jag känner mig trygg med med mig
annars vågar/kan jag inte komma åt dom känslorna.
Men en sådan person hade jag med mig igår.
Även fast det är jobbigt att känna och prata om såna saker
så är det skönt.
Skönt att få prata om det
och skönt att få det stöd som jag så väl behöver.
Det är precis det jag behöver
stanna upp
känna
prata om det
och få tröst och trygghet i en varm famn.
Tack!


Sjuk, och ett slag i magen

Jag är en lugn person med takt och ton
måttfull och balanserad
Jag är tyst och stilla det ska mycket till innan jag blir exalterad...

Det är en bit av texten på min favoritjullåt
Mer Jul
Men dom raderna
(ja hela texten förresten)
passar bra in på mig.

Men jag har asperger och är otroligt kännslig för olika sinnaeslägen
eller sinnessämning eller vad det heter
men tack vare mitt lugn klarar jag mycket ändå.
Men ibland blir det bara för mycket
och ett slag i magen kan få mig att tappa fotfästet helt och hållet.

Igår fick jag ett sådant slag i magen som fick mig att tappa fotfästet helt och hållet.
Jag har ännu inte återfått balansen
men jag tänker berätta vad som hittills har hänt.

Mycket tårar och blod
ångest och självhat i drivor.
Jag vill tacka den underbara personal
som tröstade och tröstade
men ändå slutade gårdagen med att jag halvt ihjälfrusen
brottades med ett gäng poliser uppe på ett tak.



För övrigt så har jag varit sjuk sedan i måndags.
Helt däckad faktiskt.
Det är inte ofta som det händer.
Jag minns inte när det hände sist.
Jag har knappt kunnat stå på mina ben.
Knappt orkat sitta upp.
Knappt ens orkat hålla ögonen öppna.

Jag hatar att vara sjuk.
Det är verkligen inte min grej!

Igår var jag något bättre
så jag fick lov att åka och titta till mina äskade ponnypojkar.
Bara att få se med egna ögon att dom mår bra
gör mig lugnare.
Jag sliter fruktansvärt ont
om jag så bara för en dag inte kan sköta dom själv
och nu hade jag ju inte kunnat vara hos dom på flera dagar.
Det var skönt att med egna ögon få se att dom mår bra!

Sen gick det snett.
På vägen tillbaka till avdelningen skulle jag gå förbi McDonalds
för att köpa ett Happy Meal.
Man kan ju bli sådär knasigt sugen på något ibland när man är sjuk.
McDonalds har inte dom godaste hamburgarna tycker jag
men stripsen är helt ok och det var mest dom jag var sugen på
och dessutom är månadens leksak en
My Little Pony!

Men
när jag öppnade påsen för att se vilken My Little Pony jag fått
så låg där ingen My Little Pony
utan nåt annat!!?
Gaaah !!!
Besvikelsen och frustrationen var total !!!
Jag gick fram till expiditen och sa
"Det här är ju ingen My Little Pony!!"
Dom är tyvärr slut
sa hon.
Snabbt tog jag mig ut där ifrån
för att jag inte skulle riva stället.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över
efter det som hänt under dagen.
När jag kom ut tänkte jag faktiskt efter.
"Vad ska jag göra nu?"
Gå tillbaka till avdelningen.
Nej
det var helt uteslutet eftersom det endast var manlig personal
och jag var fruktansvärt ledsen och ångestfylld och behövde bli tröstad och lugnad.
Jag vet att alla är snälla
men med min bakgrund fungerar det bara inte.
Det blir ännu ett ångestpåslag.

Ta min vid behovsmedicin.
Nej det kunde jag inte för jag hade inget drickbart.

Det var då ångesten, frustrationen, ledsenheten och självhatet
drev mig upp på taket.
Sen är allt en dimma.
Poliser
skrik och panik
hårda tag.

Jag kom hyfsat lindrigt undan den här gången i alla fall.
Huvudvärk
träningsvärk i hela kroppen
och en fläskläpp.


Det var inte igår
utan i frdags som allt det här hände.


Kaosdag

Igår var det en
kaosdag.

Förmiddagen gick bra
men vid lunch bröt kaoset ut.

Som ni vet är rutiner, planering och förutsägbarhet viktigt för mig
och om det blir en plötslig förändring kan det bli fruktansvärt jobbigt för mig.
En typisk "apergergrej".

Det är inget som går att träna på
utan det gäller både för mig och personer i min omgivning att tänka på det,
rutiner, planering och förutsägbarhet.

Men det går ju inte att undvika
att ibland blir det inte som det var tänkt eller planerat.
Som igår til exempel.
Jag får välja om jag ska äta lunchen eller middagen
och det andra målet ges via sonden.
Jag får oxå välja vad jag ska äta.

Jag hade planerat att äta lunch
pannkakor
för att sedan åka till stallet och titta till ponnypojkarna
och ta sondningen till middag.
Eftersom sondningen tar närmare två timmar
så tar jag hellre den till middagen
för tar jag den till lunch blir det knappt om tid
att hinna till stallet och sedan tillbaka till avdelningen innan middagen.

Men
det kom inga pannkakor till lunch!?
Vilket innebar att jag var tvungen att bli sondad istället.
No way!!
Då skulle jag ju inte hinna till stallet som jag hade planerat!
Gaaah, ångesten och frustrationen växte och växte i mig!!
Inga pannkakor och eftermiddagen förstörd!! =(
Jag var arg som ett bi
och personalen hade förberett sig på ett
megautbrott
tror jag
för när jag tittade upp stog hela gänget där.
Personalen har visst läst sig...eh... ^^
Jaja, en eloge ska dom ha
för det var bara kvinnlig personal
dom vet att jag får ännu mer panik om det kommer an karl i närheten
så det är bara att säga
 Tack!
Men det blev inget megautbrott.
Det blev ett utbrott av modellen mindre
tack och lov!
Lite skrik
nån sko som for genom luften
nån stol som fick sig en spark
väggen fick sig en omgång
och en lättare brottningsmatch
sen gav jag upp och lät dom koppla på sondpumpen
och sen somnade jag.


Gjorde mig redo för pannkakor till middag istället
men
det kom inga pannkakor till middagen heller!?
Gaaah!!
Så det blev sondmatning då oxå.

Såna här misstag kan ju hända
och det blir ju som det blir
men det är inte så mycket att göra åt det.
Den här gången gick det ju ganska bra ändå!



I natt vaknade jag 02.49 och hade jätteont i halsen
tog en halstablett och somnade om.
Jag var inte så pigg på morgonen när jag vaknade heller..
Feber, ont i kroppen och allmänt risig.
Trött trött trött.
Hoppas att jag mår bättre imorgon
för jag hatar att vara sjuk!





Längtar efter kninisarna oxå
tur dom har det bra hemma hos mamma!


1/1 2012

Hej i snöstormen!
Nu har jag som ni säker förstår
mycket mer begränsad utevistelse än tidigare
eftersom jag äter/sondas 6 ggr dagligen
igen.
Ja, för ni som inte vet så har jag haft väldigt mycket
utevistelse på sista tiden,
men det blev ju som det blev med allt...
...se gårdagens inlägg.



Trigger fick inte gå ut i sin hage idag.
Han är ju så liten så han hade nog blåst bort i snöstormen,
och med all den där manen hade ju vinden fått ordentligt tag
och han hade blåst iväg som en liten livs levande My Little Pony med vingar!
Det blev mys och pyssel
och en liten promenad men vi höll på att blåsa bort båda två!
Triggers så illa skadade ben har läkt ihop jättefint
och det verkar fungera normalt igen.
Det trodde jag aldrig med tanke på hur det såg ut!!
Men nu är han pigg och glad igen!
Rackarns så pigg han är!


På eftermiddagen premiärklippte jag Robin
med hans nya julklappsklippmaskin.
Dumt nog,
för när jag hade börjat kännde jag att jag inte hade kraft och energi till det.
Men jag hade ju börjat
så det var bara att klippa på tills det var färdigt.
Det blev ok.
Jag är jättenöjd med min nya klippmaskin
och ser fram emot att få använda den när jag är på bättre humör,
men klippningen idag blev som sagt ok.



Kännslorna som jag har svultit bort på sistone
börjar nu komma smygande i och med att min kropp får näring igen.

HATA !!!

DET GÖR SÅ J-LA ONT !!!

Som tur är har en trygg famn funnits för mig.

Tack *

You know who you are.





Julfint i stallet


RSS 2.0