Gott Nytt År

Det är väl nu jag ska skriva nån sorts årssammanfattning här på bloggen, men jag har för tillfället tyvärr inte förmågan att koncentrera mig så att jag kan göra det.

På Facebook har jag som vana att skriva "Dagens bästa/sämsta kommentar" så jag tänkte att istället för årssammanfattning skriver jag årets bästa respektive sämsta kommentar =)

Här kommer dom, börjar med sämsta.

Tadaaaaa!


Årets sämsta kommentar:

På ett läkarsamtal med chefsöverläkare S.S samt överläkare K.I säger dom samstämmigt "Du är det hopplösaste av dom mest hopplösa fall som kliniken någonsin har haft, vi vet inte vad vi ska göra med dig..."

Tackarrr ^^
Men ändå sitter jag här i min lägenhet idag. Hmmm, hur gick det till?!


Årets bästa kommentar:

En ung talang utbrister med världens största leende när jag rider hennes ponny "I wanna be Ellen !!!!! <333"

Naaaw, det värmde i hjärtat det må ni tro ; )


Jag ska fira in det nya året HEMMA (INTE på psyket) tillsammans med nära och kära och skåla i Hello Kitty bubbel!!!
Inga låsta dörrar, ingen bältessäng, inte ens Albin (sondpumpen) är närvarande.
Heeeeelt underbart !!!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla mina bloggläsare !!!


You can have it so mutch metter without me

Ja så känns det verkligen ibland,
att alla skulle ha det mycket bättre om inte jag fanns.
Alla går runt och oroar sig för mig HELA TIDEN, och varje gång jag gör mig själv illa eller försöker ta livet av mig blir alla jätteledsna.
Om jag dog skulle ni bli ledsna en gång och sen skulle det vara bra!

Idag är en sån dag.
Jag håller på att kvävas av ångest!




Mandeln i gröten

Imorse fick jag mandeln i gröten!
Vad innebär det egentligen??
Dom flesta säger att man kommer gifta sig det kommande året, men jag vet inte om jag tror på den teorin, för vad händer om ett barn får mandeln i gröten? Den kan ju inte gifta sig!
Så snälla hjälp mig.
Vad är era "teorier" om mandeln i gröten??


Jag har haft en jättebra jul.
Igår var jag jääätte trött, och det är jag idag oxå så jag ska försöka vila (hur nu det ska gå till??).


Instagram

Ni kan även följa mig på Instagram
detosynligabarnet heter jag.
Eftersom jag numer oftast bloggar från mobilen blir det inte så mkt bilder på bloggen, men på Instagram finns dom =)


Den här one picen fick jag av moster i julklapp =)


Annandag Jul

Igår, Annandag Jul, åkte vi till världens bästa mormor över dagen.
Pga att det är så långt dit, 26 mil, blev stunden där alldeles för kort tycker jag =(
Men det var UNDERBART att vara där den stunden som blev <333

Jag älskar att vara hos mormor, i hennes mysiga hus och få umgås och mysa med världens bästa mormor <333

Världens bästa moster och världens bästa kusiner var oxå där. Myyyyys <333

Vi åt julbord och sjöng "Hej tomtegubbar..." fikade, pratade och skrattade och som sagt det var en underbar stund. TACK för att ni finns <333

Det är mysigt att åka bil den här tiden på året tycker jag. Speciellt när det är mörkt, för då ser man allt fint julpynt som lyser upp.


Jul

Hittills har jag haft en jättebra jul,
och det lär fortsätta hoppas jag.

På Julaftons morgon blev jag väckt av en av mina underbara och hon hade tänt ljus och gjort det mysigt i köket och på bordet låg det en hög med julklappar! =)

En julklapp var från dom underbara som är här hos mig <333
och en julklapp kom från avdelningen (!?) Tänk att dom kom ihåg mig! ; )

Tack till mina underbara för julklapparna <333
och tack till "nissarna" på avdelningen som kom ihåg mig! ; )

Vi hade en mysig morgon och strax innan lunch kom mamma och brorsan.
Vi åt lunch och sen åkte vi till stallet.
I stallet var det full fart, alla var där och dom hade varit ute och rejsat på fälten.
Gaaah, mina fötter måste bli bra snart så jag oxå kan hänga på!

Det blev en mysig stund i stallet och maaaaassa pussar på ponnypojkarna <333

Sen hem och se på Kalle och äta mat och fika OCH öppna julklappar såklart!

Jag är jätteböjd och glad över alla mina julklappar! =)

Justja, vi såg ju Karl-Bertil och sista avsnittet av julkalendern oxå såklart!

Det blev sent isäng pga alla roliga julklappar... ; )

Imorse tog vi sovmorgon och mamma och brorsan kom efter lunch.
Mamma fick tyvärr åka till stallet själv eftersom Johan har ont i halsen och min ena fot gör så ont idag så jag kan inte ens ha en strumpa på den =(

Det blev en innemysdag istället, men det var helt ok det oxå.

Imorgon bär det av till mormor över dagen!

Natti!


God Jul

En riktigt GOD JUL
önskar jag er alla mina bloggläsare!


Myyyyys

Igår hade jag besök av moster och kusiner.
Vi hade en toppen mysig dag =)

Det var första gången som dom var här och hälsade på och jag känner mig så stolt (om man kan uttrycka det så?) över mitt hem.

Stolt (?) över att kunna bjuda hem dom till MITT hem, bland MINA saker och bjuda på fika som JAG har GJORT!
Det har lixom inte funnits i min värld förut.
Det kanske låter konstigt, men för mig är det en jättestor grej!
Jag trivs så bra här i min lägenhet. Det känns verkligen som MITT HEM.
Och att då få ha människor här som jag älskar, då var lyckan total <3

Dom kom efter lunch och först blev det "husesyn" och sen fika.
Efter fikat åkte vi till stallet och medans mamma mockade tog vi ut ponnypojkarna på ridbanan och Lina och Kristina red barbacka, till och med moster satt upp och red ett varv på Robin =)

Sen blev det sushi till middag och sen fika igen.

Hela dagen kan sammanfattas med myyyyys !!!!! <333

Jag njöt så av tillvaron att jag glömde att fota, men det vet jag att det var andra som gjorde ; )


Dom livsfarliga impulsernas och tvångstankarnas tid är inte förbi, uppenbarligen

Jag har kommit en bra bit påväg för att kunna hantera min ångest.
Jag har lärt mig att be om hjälp innan jag tappar kontrollen och jag har "lärt" mig att tillåta mig att ta emot hjälp.
Det var länge sedan (i min värld iallafall) som jag gjorde mig själv illa, utsatte mig för livsfara eller försökte ta mitt liv.

Jovisst maten har det varit lite tufft med på sistone och jag kan tänka väldigt elaka tankar om mig själv, men bortsett från det så har självskadebeteende och självmordshandlingar inte existerat på ett tag, utan jag har bett om hjälp och tillåtit mig att ta emot hjälp.

Det har kännts så skönt. Jag har kunnat lita på mig själv på ett sätt som jag inte kunnat tidigare, och så även dom i min omgivning antar jag.

MEN så i måndags kväll tappade jag kontrollen.
Jag har haft det riktigt tufft i ett par veckor och mått riktigt dåligt.
Varför kan man ju undra.
Jag trivs jättebra i min lägenhet och med dom som jobbar med mig.
Men det handlar om känslor som kommer som jag i alla år har tryckt undan, saker som jag har "i min ryggsäck" som jag måste bearbeta osv.
Det var ganska väntat att det skulle komma en jobbig period när jag hade landat här hemma så det kom inte som nån överraskning, men så fruktansvärt tufft i alla fall.

Självskador och självmordstankar har blivit starkare, men jag har som sagt kunnat hantera det, med hjälp.

I måndags var det på bristningsgränsen, och det märkte min terapeut. Hon tog med mig upp till avdelningen efter vårt samtal.
Ssssscary att kliva in bakom dom låsta dörrarna.
Jag grät och grät och grät men en av mina bästa fanns vid min sida. Mr S himself svischade in fram och tillbaka, jag minns inte så mycket mer än att jag kom fram till att jag måste fortsätta att kämpa och avstyra planerade självskade- och självmordshandlingar, och med det löftet fick jag åka hem, med personal såklart.

Hem, åt lunch, till stallet, hem städade hos ninisarna, duschade men sen.....

Den elaka rösten "Du måste göra som det är bestämt! DU SKA BLI EN ÄNGEL, NU !!!!!"

Nej, jag vill inte! Jag vill leva! Det kommer att bli bättre!

"DU MÅSTE !!!!!"

Och då tappade jag kontrollen.
Ville be om hjälp, men fick inte för den elaka...

Jag tog på mig min vita sommarklänning, som en ängel

och

gick

ut

Jag sprang ifrån dom som såg mig och hittade en plats.

La mig i snön och tittade på stjärnorna på himlen,

och

väntade på att bli en ängel


När jag började bli riktigt kall "kvicknade jag till" ångesten rann av mig och verkligheten kom ikapp mig.

Fan! JAG VILL INTE DÖ, JAG MÅSTE IN !!!

Satte mig upp, allt snurrade sen minns jag inte mer...

En granne hade tydligen hittat mig och fått in mig.

20 minus, barfota och en tunn sommarklänning. Jag hade legat ute närmare en timme. Det var nära...mycket nära...


Grannen larmade såklart ambulans direkt, polispatrullen med hund som letade efter mig hade tydligen oxå varit där...

Min personal åkte med mig i ambulansen och var med mig hela tiden på sjukhuset, tack <3



Jag klarade mig mirakulöst utan allvarligare skador.
Dom värmde upp mig med varma filtar och ett varmt dropp som gick direkt ut i blodet, så jag värmdes upp både utifrån och inifrån.
Mina fötter blev mest illa däran, men dagen efter konstaterades att jag får behålla både fötter och tår.
Dom är rejält köldskadade, men kommer med största sannolikhet att bli helt återställda, tack och lov!

Dom gör ont fortfarande, är inpacketerade och jag får tills vidare inte gå på dom.


Dom livsfarliga impulsernas och tvångstankarnas tid är inte förbi, uppenbarligen

Jag har kommit en bra bit påväg för att kunna hantera min ångest.
Jag har lärt mig att be om hjälp innan jag tappar kontrollen och jag har "lärt" mig att tillåta mig att ta emot hjälp.
Det var länge sedan (i min värld iallafall) som jag gjorde mig själv illa, utsatte mig för livsfara eller försökte ta mitt liv.

Jovisst maten har det varit lite tufft med på sistone och jag kan tänka väldigt elaka tankar om mig själv, men bortsett från det så har självskadebeteende och självmordshandlingar inte existerat på ett tag, utan jag har bett om hjälp och tillåtit mig att ta emot hjälp.

Det har kännts så skönt. Jag har kunnat lita på mig själv på ett sätt som jag inte kunnat tidigare, och så även dom i min omgivning antar jag.

MEN så i måndags kväll tappade jag kontrollen.
Jag har haft det riktigt tufft i ett par veckor och mått riktigt dåligt.
Varför kan man ju undra.
Jag trivs jättebra i min lägenhet och med dom som jobbar med mig.
Men det handlar om känslor som kommer som jag i alla år har tryckt undan, saker som jag har "i min ryggsäck" som jag måste bearbeta osv.
Det var ganska väntat att det skulle komma en jobbig period när jag hade landat här hemma så det kom inte som nån överraskning, men så fruktansvärt tufft i alla fall.

Självskador och självmordstankar har blivit starkare, men jag har som sagt kunnat hantera det, med hjälp.

I måndags var det på bristningsgränsen, och det märkte min terapeut. Hon tog med mig upp till avdelningen efter vårt samtal.
Ssssscary att kliva in bakom dom låsta dörrarna.
Jag grät och grät och grät men en av mina bästa fanns vid min sida. Mr S himself svischade in fram och tillbaka, jag minns inte så mycket mer än att jag kom fram till att jag måste fortsätta att kämpa och avstyra planerade självskade- och självmordshandlingar, och med det löftet fick jag åka hem, med personal såklart.

Hem, åt lunch, till stallet, hem städade hos ninisarna, duschade men sen.....

Den elaka rösten "Du måste göra som det är bestämt! DU SKA BLI EN ÄNGEL, NU !!!!!"

Nej, jag vill inte! Jag vill leva! Det kommer att bli bättre!

"DU MÅSTE !!!!!"

Och då tappade jag kontrollen.
Ville be om hjälp, men fick inte för den elaka...

Jag tog på mig min vita sommarklänning, som en ängel

och

gick

ut

Jag sprang ifrån dom som såg mig och hittade en plats.

La mig i snön och tittade på stjärnorna på himlen,

och

väntade på att bli en ängel


När jag började bli riktigt kall "kvicknade jag till" ångesten rann av mig och verkligheten kom ikapp mig.

Fan! JAG VILL INTE DÖ, JAG MÅSTE IN !!!

Satte mig upp, allt snurrade sen minns jag inte mer...

En granne hade tydligen hittat mig och fått in mig.

20 minus, barfota och en tunn sommarklänning. Jag hade legat ute närmare en timme. Det var nära...mycket nära...


Grannen larmade såklart ambulans direkt, polispatrullen med hund som letade efter mig hade tydligen oxå varit där...

Min personal åkte med mig i ambulansen och var med mig hela tiden på sjukhuset, tack <3



Jag klarade mig mirakulöst utan allvarligare skador.
Dom värmde upp mig med varma filtar och ett varmt dropp som gick direkt ut i blodet, så jag värmdes upp både utifrån och inifrån.
Mina fötter blev mest illa däran, men dagen efter konstaterades att jag får behålla både fötter och tår.
Dom är rejält köldskadade, men kommer med största sannolikhet att bli helt återställda, tack och lov!

Dom gör ont fortfarande, är inpacketerade och jag får tills vidare inte gå på dom.


En mysig dag

I tisdags åkte jag och en av mina underbara till Sundsvall för lite shopping.

Vi hade en toppenjättemysigdag.
Vi gick i affärer, kollade och småshoppade lite.

Jag fick en paus från vardagens nuvarande "helvete" och det var jätteskönt.

Vi kom hem sent och jag var jättetrött igår, men det var det absolut värt!

Vi fick en fin bilresa hem i mörker och snön som lyste så vackert och så tycker jag om att se all fin julbelysning som det är pyntat med överallt.

Som sagt, en toppendag.

TACK för det <333


Nu är jag tyvärr tillbaka i vardagens "helvete".



I'm a looser =(

Jag är så ledsen, förlåt, men det har hänt igen.
Jag har kämpat emot ALLT vad jag kan men nu har hon tagit över igen. Den elaka.
Allt är ett mörker.
Jag får inte äta. Hon SKRIKER för varje tugga jag tar,
och ibland är det helt STOPP !!!!!

Hon vill att jag ska göra illa mig själv,
men jag har kunnat stå emot det hittills.

Jag är rädd.

En dag kommer hon vilja att jag dör.
På ett sätt är jag rädd för den dagen,
för jag vill inte dö. Jag vill leva!
Men samtidigt längtar jag till den dagen,
för att slippa det onda.
Jag passar inte in här.
Det kommer aldrig att gå!
Jag försöker och försöker men nån gång måste jag väl inse att det aldrig kommer gå.


Jag får inte äta.
Jag ska förtvina, tyna bort, bli så skör att jag blir osynlig

och

f ö r s v i n n e r


Säger den elaka.


Förlåt alla.

Men jag har inte gett upp.
Jag kämpar och kämpar fortfarande,
jag lovar!
Och jag är SÅ tacksam för allt stöd och den hjälp jag får <333




RSS 2.0