Tråkdag

Idag har det varit en riktig tråkdag.
Sov/vilade på förmiddagen
eftersom jag tydligen fortfarande är trött efter dagarna ute i det fria.
Klockan 14 var det möte med en LSS-handläggare.
Det var ett bra möte,
men efter det har jag bara haft tråååkigt!

Jag och en tjej här på avdelningen håller på att kolla igenom
första säsongen av "HJÄLP!"
(En humorserie som har gått på TV 4)
och det är så sjukt roligt!!
Hoppas att det blir ett par avsnitt ikväll..

Imorgon efter lunch kommer min stödperson och hämtar mig
och vi ska gå ner till badhusparken
och kolla om det är några roliga marknadsstånd
och om tivolit har satt igång.
Hoppas!

Ja, det var min dag det.
Tråkdag.

Åsså har jag så j-la ont i foten/fötterna.
Får väl skylla mig själv...
...men nä, stackars mig! =(





Snygg tröja va!?
Oxå fått av världens bästa Hasse! =)


Sommar och sol

Hasseträning idag
och
shit pommes vad min häst har blivit fin!
Han har fått en helt annan gång,
han är som en ny häst!

Tack Hasse !!!

Synd nog orkar jag ju knappt rida,
men det är kul ändå! =)



Några roliga minnen
(som jag har missat att skriva om)
från Järnäsdagarna är:

då jag gav dagens tidning till Novaya
(min kusins hund)
och sa åt henne att ge den till mormor
men hon gick ut i skogen och skulle gräva ner den!
Haha!

och då  en annan släkting som oxå heter Marta kom och hälsade på
och hon och mormor satt ute på altanen och pratade
men båda hör lite dåligt...
...så det var rätt kul att lyssna.
Goddag yxsskaft, typ ;-)

och då jag skulle lägga om mina sår
hade jag ingen handsprit eller liknande att sprita saxen med,
så det fick bli Brännvin Special.
Det funka!



Läkarsamtalet som var anledningen till att jag var tvungen att komma tillbaka
redan på torsdagen istället för på söndagen
var värdelöst.
Det tog typ 5 min
och det ända hon sa var att dom kommer att förlänga min tvångsvård.
Så oväntat.
Not.
Förhandling nästa vecka.



Nu har jag fått en lektion av lillkusinen
i hur jag lägger upp bilder på bloggen,
så här kommer en!



Robins nya boots.
Rosa
(såklart)
och självlysande! =)


Nu ska jag äta tårta!

See U!


Vila i frid älskade Moster Marta

Det var en jättefin begravning.
(I torsdags)
Lugt och stilla med käraste släkten.
Efter begravningsgudstjänsten i kyrkan
var det middag på Brännlands Wärdshus.

Moster har skrivit en vers tillägnad Moster Marta,
på melodin till en psalm som Benny Andersson har gjort,
Innan gryningen,
och den framförde jag, Lina, Kristina, mamma och moster.



Nu finns du inte längre kvar på jorden.
Nu svävar du högt uppe i det blå.
Det är så svårt för oss att finna orden.
Vi älskar dig och saknar dig ju så.
Men allting har ett slut så även livet.
Det är nånting vi alla mänskor vet.
Ett liv så lånt och härligt blev dig givet.
Hos oss du lever kvar i evighet.



Mycket tårar blev det.
Och till hela släkten vill jag säga:

I Love You All !!


Sen var jag och mamma tvugna att åka
eftersom jag skulle vara tillbaka här senast 22.
I bilen på väg hem roade jag mig med att spela
Tiny Wings på mammas IPhone.

Jihooooooo!


Mera sol & bad, surströmming och dax för sommarens sånginsats

Idag har det varit en till härlig dag med sol och bad
och sen har vi ätit surströmming till middag.
Gott!
Och sjungit alla snappsvior såklart...
...och dom som känner oss vet ju att det är några stycken
om man säger så ;-)

Och så kan jag berätta att jag har hittat ett nytt husdjur,
men det är inget ovanligt husdjur den här gången
ingen ekorre eller så...
...utan en katt!
Han kom spatserande på klipporna idag
och jag tror inte att han har något hem
så därför vill jag ta med honom hem till Östersund.
Det vill inte mamma :-(
Men han är ju så söööt och jättegosig.
Jag har döpt honom till Alfons föresten.
Jag tror att jag ska smuggla ner honom i en väska och ta med honom hem i alla fall.
Fast det blir ju svårt att gömma honom på avdelningen...
...och dessutom kommer dom att gå igenom all min packning
och visitera mig utifrån och ända in på trosorna.
Det är inte lika lätt att smuggla in saker på 3A som på 5A.
På 5A kan man ju som bekant smuggla in lite vad som helst.. :-p
Jag smugglade ju in Milton i handväskan flera gånger,
det var roligt att se personalens min
då ett av mina "gosedjur" i sängen började röra sig och skutta omkring hihi.


Nu sitter jag framför brasan och värmer mig
efter dagens typ femhundraelfte bad =)


Sol & bad - Första sommaren utan Knasen

Idag har det varit en sol & baddag.
Skönt och härligt.
Nu är stugan full av människor och djur
full fart
som det ska vara.
Fast jag saknar mina fyrbentingar...
...och många fina Knasenminnen dyker upp...
eftersom att han har varit med hit nästan alla somrar
och han älskar det här stället lika mycket som jag.
Jag minns att första sommaren som jag hade Knasen
(det är en herrans massa år sedan och jag kommer inte ihåg vilket år det var)
skrev jag i min dagbok:

Sommaren 19**
Sommaren med Knasen

Sedan fick sommrarna heta
Sommaren med Knasen II, Sommaren med Knasen III osv...

...tills jag för många år sedan tappade räkningen.

Och nu är det första sommaren utan Knasen.
Det känns så konstigt.
Saknaden och sorgen att han inte längre finns här hos oss
blir bara starkare och starkare.

<3 JAG SAKNAR DIG MIN ÄLSKADE UNDERBARA <3


Bröllop

Oj vad jag badade imorse, det var så härligt!!
Lyckades stappla mig ner till vattnet, ner i vattnet och plaska runtn ett tag.
Det svåraste var att komma upp och sen fick jag sitta framför brasan
med dubbla byxor, fleecetroja, yllekofta, raggsockar och mössa
i flera timmar innan jag blev varm.
Men det var det värt!

Sen bar det av mot Ume för att gå på bröllop.
Det var jättefint
och så kul att träffa alla.
Vi ses ju igen på torsdag
men då under lite sorgligare former
då våran kära Moster Marta ska begravas.

Men jädrar i min lilla låda vad mycket såpbubblor jag blåste
på brudparet när dom kom ut.
(Tur att jag legat i stenhård träning!)
Fick i uppdrag av självaste fotografen
att blåsa såpbubblor då hon skulle fotografera.
Så, alla Umebor som inte var på Malin & Jörgens bröllop,
det var jag som gjorde alla såpbubblor som svävade över staden vid 17 snåret! =)

...och jag svimmade inte. Bra va?!
Fast fy f-n vilken huvudvärk jag har, fortfarande..
Har ätit druckit och sovit ordentligt så det måste vara den där j-la blodbristen =(

Nu är vi ute i stugan igen
och inväntar mormor, moster och kusiner som är på ingång,
och så laddar jag för dagens sista bad ;-)


Järnäs, äntligen! - Första riktiga permissionen på 1,5 år

Ja nu äntligen är jag här!
Älskade underabara Järnäs!
Sitter och blickar ut över havet
och tror knappt att det är sant.
Men det är det!

Fast det är tomt här.
Bara jag och mamma än så länge,
men resten lär väl snart börja trilla in
hoppas jag!



Hasseträning igår
och jag mitt dumma nöt trodde att jag skulle kunna rida!?
Det gick inte så bra...
...så Hasse fick rida istället! :-)

OH MY GOD VILKEN SNYGG HÄST JAG HAR !!!


Skrittade ut honom en sväng idag innan vi åkte
och det var knappt att jag pallade det,
är helt slut fortfarande.


Det är som sagt härligt att vara här
men shit vad mycket svårare det är att hoppa på kryckor
här på dom knöliga klipporna
jämfört med på ett platt sjukhusgolv.
Jag är sämst på att gå på kryckor,
har vinglat och snubblat och ramlat flera gånger på avdelningen :p
Aja, det har väl oxå att göra med att jag inte har så mycket blod kvar i kroppen..
Hur som helst så ska jag bada innan jag går och lägger mig,
och redan innan mamma har hunnit vakna imorgnbitti
kommer jag ha simmat ut till dykklippan ;-p

Nu ska jag snart gå och lägga mig
och somna till havets brus.

Natti!


Det vinglar på!

Tjohooo, jag fick perm från söndag ändå !!!
Jag måste dock vara tillbaka redan på torsdag kväll
(istället för söndag)
men ändå!
Jag hinner ju med både bröllop, begravning och vara i Järnäs med alla.
Missar marknaden och fler dagar i Järnäs, men men.
Fick träffa läkaren som hastigast idag
och anledningen till att jag måste vara tillbaka på torsdag kväll
är att bedömningen inför förhandlingen ska vara på fredag.

Dessvärre är jag inte i så bra form.
Jag mer eller mindre vinglar/snubblar/hasar fram på ett par kryckor.
Kryckorna på grund av att jag har väldigt ont i mina fötter,
speciellt den ena,
på grund av någon konstig anledning
I don't know why ^^
Dessutom har jag blodbrist
och det i kombination med mitt redan väldigt låga blodtryck
blir väldigt.....vingligt :P

Men jag ser vekligen fram emot min "semester" !!!


Jag är nog ett spöke i alla fall ^^

Det har fortsatt att vara extremt jobbigt
på grund av den process som pågår
(men som jag inte kan berätta vad den handlar om).
Inför ronden i tisdags hade jag ansökt om perm
för att åka med mamma till våran sommarstuga och sola och bada
och umgås med mormor, moster och kusiner.
Jag hade pratat med min sjuksköterska om det
och tanken var att vi skulle åka på söndag
och att jag skulle ta en dag i taget och åka tillbaka direkt om det blir för jobbigt
men om det går bra stanna till nästa söndag.
Det är oxå både bröllop och begravning i Umeå nästa vecka,
vilket jag inte vill missa.
Det känns som att jag har missat så mycket
på grund av att jag har varit inlåst här så jävla länge.
Och det har jag ju oxå.
Och nu kännde jag att äntligen ska jag få vara med!
Men
efter ronden fick jag veta att jag inte fick åka
och det endast på grund av att jag skulle ha läkarsamtal på tisdag.
Men för h-vete varför måste jag ha läkarsamtal på tisdag nästa vecka???
Varför kan jag inte ha den den här veckan???
Tyckte jag.
Det är en ny läkare eftersom den ordinarie är på semester
och hon måste göra ett bedömningssamtal inför förhandlingen som är den 25:e
och det skulle vara på tisdag nästa vecka och innan det fick jag inte åka
men jag fick däremot lämna in en ny ansökan då och förhoppningsvis åka efter samtalet.

Eftersom det då inte blev som jag hade tänkt mig blev det väldigt jobbigt.
Eller rättare sagt kaos och error i min hjärna.
Allt bara snurrade, besviken frustrerad osv.
Vet inte hur jag tänkte, tänkte väl inte alls, det var som sagt kaos i min hjärna.
Gjorde ett snitt i pulsådern i bägge fotlederna.. :(
För att få kontroll på kännslorna kanske, vet inte, men jag tror inte att jag ville dö.
Jag var så frustrerad och skakis att jag inte ens fick till perfekta snitt,
vilket gjorde mig ännumer frustrerad och jag fick verkligen behärska mig för att inte skrika rakt ut.
Så här i efterhand skarattar jag åt det
(fast det kunde ha gått riktigt illa..).
Där satt jag, fly förbannad...mest på mig själv...jag fipplade med rakbladet
så jag skar mig i fingertopparna, blodet sprutade ur bägge fotlederna
men ändå var jag inte nöjd eftersom jag inte fått till det perfekt
men det sprutade så mycket blod att jag inte längre såg var jag skar...
...det var blod över allt och när personalen som tur var kom
satt jag bara där med blodet som sprutade och tårarna rann.

Den här gången blev jag tack och lov omhändertagen av bra personal.
Dom tog hand om mig på ett mycket bra sätt
och det gör så stor skillnad när man mår sådär fruktansvärt dåligt.
Puss på dom!

Jourläkaren som sen kom var dessvärre mycket otrevlig
och honom var jag tvungen att träffa en gång till senare på kvällen
efter ännu en incident...och då var han ännu otrevligare.

Inga senor skakade tack och lov
men måda fötterna i bandage dock.. :p


På onsdagen mådde jag bättre så jag fick åka till stallet på eftermiddagen.
Men när jag kom tillbaka hade dom visiterat mitt rum.
Gått igenom allt !!
Fattar inte hur dom orka, jag har ju gaaanska mycket saker...
Förödelsen var total i mina ögon. Kaos.
En "normal" människa hade nog inte upplev det så
eftersom dom ändå hade varit ganska försiktiga och lagt tillbaka alla saker,
men jag som måste ha allt precis exakt på millimetern
tyckte att det var fruktansvärt jobbigt.
Så då fick jag gå igenom allt...vika alla kläder på exakt rätt sätt osv. osv.
Det tog ett tag -_-


Idag fick jag gå ut en sväng på eftermiddagen,
med personal såklart.
Uträttade ett ärende på stan och sedan gick vi till Badhusparken och åt glass.
* mmm *

Åter på avdelningen blev det...
...inte bra.
Det är så små saker som är droppen som får bägaren att rinna över
nu när påfrestningen är så stor hela tiden.
Tog en glödlampa, gjorde sönder den, tog loss bandaget på fötterna
och skulle just till att skära då jag tänkte:
nej det ska jag inte,
och gick och bad en personal komma.
Det skulle han.
Gick till mitt rum och väntade, väntade och väntade
men tillslut kunde jag inte hålla ihop längre
---> blod...
* suck *
Hatar hatar hatar mig själv !!

Ja ja, nu är det ihopsytt och omlagt och jag ska försöka att göra det bästa av kvällen.

Det känns som att jag är ett spöke.
Ett spöke som tillhör kliniken och dom är tvungen att hålla mig vid liv.
Dom måste hålla mig vid liv men jag får behandlas lite hur som helst
eftersom jag inte har något människovärde.
Dom andra patienterna får vård
men mig behöver dom bara se till att hålla vid liv.
Sorgligt men sant.


Ännu ett självmordsförsök senare

Sorgligt men sant.
Jag har inte bloggat något på ett tag
på grund av att jag har mått, och fortfarande mår, väldigt dåligt.
Det är mycket som snurrar i mitt huvud
eller rättare sagt vissa saker som snurrar väldigt intensivt
(men som jag tyvärr inte kan skriva om just nu)
och i söndags kväll orkade jag bara inte mer.
Ett snabbt och perfekt snitt
och blodet sprutade som en fontän.

Men
blev upptäckt och omhändertagen av personal
innan jag ens hann förlora medvetandet.
Så så var det med det.
Mycket bra omhändertagen av vissa,
mindre bra av vissa
och rent förjävligt uruselt av vissa.

Jag förstår inte hur endel människor får lov att jobba inom vården,
med andra människor,
det är mycket anmärkningsvärt hur endel betér sig.

Jag blev skickad till akuten för att en ortopedläkare skulle kolla om det var någon sena skadad
men det var det inte som tur var
så dom bara sydde ihop såret och nu sitter jag här med foten i bandage
men det är ju mycket bättre än att ha blivit gipsad.
Det hade ju varit botten att ha foten och halva benet i gips
såhär mitt i badsäsongen :p

Men en sak förstår jag inte
varför varför varför överlever jag gång på gång på gång ???

Vad är det för mening ???

För det måste finnas någon mening med det
eftersom jag har överlev många gånger
då det varit nära.

Min läkare tittar mig rakt i ögonen varje gång vi ses
och säger:
"Det är ett under att du lever."

Ja, men varför överlever jag hela tiden ???



Veckan har varit sjukt jobbig.
Stallet och Hasseträning idag gjorde mig på bra humör för stunden.
Robin blir bara finare och finare för varje gång.
Det är som att jag har fått en ny häst!
Han har kallats för "den dansande ponnyn" tidigare
eftersom jag kan dansa med honom från marken,
men nu har han oxå fått titeln:
gårdens egen mini PRE!
Min lilla Robin.
Han är så fin och duktig.
Idag fick jag till riktig "gungtrav" på honom.
Jag minns knappt när jag hade den kännslan senast,
måste ha varit då jag red King Co, Juno och Graffe på Brolöten...

Som sagt så blev jag på bra humör för stunden,
men nu är det jobbiga tillbaka igen.


RSS 2.0